Nordmarks gruvfält (Filipstad)

Capture

På en informationstavla kan man läsa följande…. ”Nordmarks gruvor hör till de äldsta i Filipstads bergslag. redan under medeltiden bröts här järnmalm av bergsmän och deras husfolk. 

Det äldsta brytningssättet var tillmakningsmetoden som innebär att ved staplades mot bergväggen och tänds på varpå berget spricker och lättare kan brytas loss. Vid mitten av 1700 talet blev krutet vanligt som sprängmedel. Under 1840 talet började det farligare nitroglycerinet att användas innan dynamiten blev allmän på 1890 talet”. 

_8002297_DxO

På bilden som är tagen på en info tavla på plats står…. ”Nordmarksberg är tillsammans med Persbergs Odalfält nordost om Filipstad det äldsta gruvfältet i Värmland. Brytningen i dessa järngruvor startade redan på medeltiden. 

Exakt när brytningen vid Nordmarksberg började är okänt, men år 1413 gav Erik av Pommern sitt privilegiebrev för ”Järnberget i Värmland”. Förmodligen var gruvdriften redan igång då. År 1540 fanns tre masugnar inom några kilometers avstånd från Nordmarksberg vilket är ytterligare en indikation på att driften var igång tidigt. Gruvfältets namn förekommer för första gången i en handling från 1559. 

Det var i de södra gruvorna som brytningen började och då eldade man på berget med ved så det blev skört. Sedan kunde malmen spettas loss. På 1730 talet blev krutsprängning vanligare vid gruvorna och omkring 1870 började man använda det farliga nitroglycerinet. Dynamit började användas i slutet av 1800-talet. Under 1820-talet grävdes en kanal fram till gruvorna vilket medförde att länshållning och berguppfordring kunde effektiviseras. På 1870-talet fick gruvan järnvägsförbindelse med Hagfors och den mesta malmen härifrån transporterades i fortsättningen dit. Samtidigt bildades Nordmarks Grufe AB och redan från början var Uddeholm AB den största aktieägaren. 

Borrmaskiner började användas 1905 och ett 10-tal år senare elektrifierades länshållningen. Omkring 1920 moderniserades gruvfältet ytterligare och ett elektriskt gruvspel för bergsuppfordringen i Gubbortsschaktet  installerades. 

Nordmarksbergs gruvor sitter på 360 meters djup ihop med Tabergs gruvor genom en ca 700 meter lång ort (gruvgång). Båda gruvfälten lades ned 1962. Sammanlagt bröts genom åren 1.8 miljoner ton järnmalm i Nordmarksberg. Gruvfältet anses vara Sveriges miniralrikaste gruva efter Långbans gruvor norr om Filipstad. 

Kvarvarande byggnader är gruvlavarna (lave=byggnad över gruvschakt) över Gubbortsschaktet och Nygruveschaktet. Övriga byggnader är två gruvstugor (omklädningsrum), två spelhus, spannmålsmagasin och den sk Kurran. I den sistnämnda fick fulla gruvarbetare sova ruset av sig”.

Äldre bilder 

 

72555329_2462166490570801_1569455327122817024_o
Bild #22. Fotograf okänd. Fotoår 1922. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
73127236_2462166290570821_7225461518291173376_o
Bild #21. Fotograf okänd. Fotoår 1922. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
67622185_2318916294895822_1379775105881604096_o
Bild #20. Fotograf okänd. Fotoår efter 1915. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
59629494_822990258079473_394664441750224896_n
Bild #19. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Hagfors
30740526_1859375984092691_4766129688022089728_o
Bild #18. Fotograf okänd. Fotoår okänt
30729988_1859378737425749_8628187073976729600_o
Bild #17. Fotograf okänd. Fotoår okänt

 

Bild #16 Nordmarksberg. Fotoår okänt. Fotograf okänd

0004Nordmark

Bild #15 Malmslagare – kvinnor. Fotoår okänt. Fotograf okänd

0008 Nordmark Malnslagare kvinnor kopiera

Bild #13 Nordmark vattenhjul. Fotoår 1915. Fotograf okänd

0010 Nordmark Vattenjul 1915 kopiera_DxO

Bild #12 Nordmark stånggång. Fotoår 1915. Fotograf okänd

0011 Nordmark Ståhgång 1922 kopiera

Bild #11 Vattenfyllt gruvhål Nordmark. Fotoår 1880. Fotograf okänd

816 Nordmarks gruvor en gammal vattenfylld 1880

Bild #10 Nordmarks järnvägssystem. Fotoår 1912. Fotograf okänd

821 Nordmark Järnvägsystem 1912 ,1

Bild #09 Nordmarks jänrvägssystem. Fotoår 1912. Fotograf okänd

822 Nordmark Järnvägsystem 1912 , 2

Bild #08 Nordmarks jänrvägsstation. Fotoår okänt. Fotograf okänd

828 Nordmark Station

Bild #07 Nordmark – herrgården.  Fotoår okänt. Fotograf okänd

147482664_1

Bild #06 Nordmarksberg Fotoår okänt. Fotograf okänd

170379396_b97d0c24-a531-4454-ad52-33d172920f40

Bild #05 Lokomotiv vid Nordmark. Fotoår okänt. Fotograf okänd

Lok Nordmarken

Bild #04 Nordmarksberg Fotoår okänt. Fotograf okänd

Nordmark Gruva

Bild #03 Nordmarksberg Fotoår okänt. Fotograf okänd

Nordmarks gruvor Skrädhus 1924

Bild #02 Nordmarksberg – gruvarbetare. Fotoår okänt. Fotograf okänd

shjm01311
Bild #01 Fotograf okänd. Fotoår okänt

Reflektioner 180514

Mycket intressant att läsa på informationstavlorna. Bilden nedan är från en bild på en sådan info tavla.

_8002372_DxO

Man blir lite tagen av att gå omkring här. Så mycket ”rikedom” som hämtades upp här och som i sin tur betydde så mycket för utvecklingen av Sverige som industrination.

Egna bilder 180513

Motorn som drev bl a hissen ned i gruvan gick från detta hus bort till den röda byggnaden

Dessa vackra naturliga vägar

Det stora vattenhjulet användes för sk stånggång. Flera stockar satt ihop för att överföra kraften till något annat ställe. Den mindre byggnaden till höger på bilden nedan är ett sk vändkors. Man bytte där riktning på stångarna.

Nedan ser man att järnringarna är kvar i marken efter vattentuben. På insidan fanns en liten bit kvar. Tuben var gjord av bräder och det måste nog ha läckt mycket vatten när de användes.

På informationstavlan vid det stora vattenhjulet kan man läsa om Tabergs konsthjul 1836-1915…. ”Detta vattenhjul, vars diameter är ca 11 m, togs i bruk 1836. Det användes för att pumpa vatten ur gruvorna vid Tabergs gruvfält. Vattnet till hjulet kom från Grundsjökanalen, färdig 1823. Sista biten in mot hjuleet koncentrerades vattenströmmen med hjälp av en vattentub. Denna hölls ihop med järnband, vilka man fortfarande kan se rester av. 

Vattnet gick sedan upp mot toppen av hjulet genom ett sk stigrör. När vattnet hamnade i hjulets skovlar började det röra sig av tyngden och med hjälp av hjulets vevaxel började stånggången röra sig. Stånggångens (även kallad ”konst”) längd fram till gruvorna var ursprungligen 300 meter och vid gruvkanten ändrades den horisontella rörelsen till en vertikal, med hjälp av en sk doppare. Med hjälp av vertikalt urborrade stockar, med kolvar i, kunde man sedan pumpa upp gruvvattnet genom sug- och lyftprincipen. 

Anordningen norr om hjulwet är ett sk vändbrott. Med hjälp av denna kunde man ändra riktningen på stånggången, eller som i detta fall, även koppla på en extra konstledning. Detta hjul pumpade också vatten ur Östra eller Övre Tabergsgruvan, knappt 200 m österut. 

Dessa stånggångar, som det fanns ett 20-tal av i Nordmark, fungerade för det mesta bra. Nackdelar fanns dock. Under stränga vintrar kunde hjulet ibland frysa fast. För att motverka detta satte man ofta in kaminer att elda inne i hjulhuset. Torra somrar förde självklart med sig problem. På grund av att trävirket murknade fick man ofta renovera stånggångarna. 

Effekten var endast 15 hkr, men vridmomentet enormt. Hjulet togs ur bruk 1915 då elektriska pumpar började användas”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s