Saxåhyttan-Sax-Saxe (Filipstad)

karta

karta_koo

lantmäteriet

Saxåhyttan var både en hytta och hade stångjärnshammare. Den låg vid Damsälvens mynning i sjön Saxen i Nora kommun. Den var den enda hyttan som fanns anlagd norrut från Persberg vid år 1540. Smidet upphörde 1856. Hyttan hade en jämförelsevis bekväm malmtransport över sjön Yngen och Saxå hästbana och var i verksamhet till och med 1909.

RiksantikvarieämbetetHyttområde 240×170 m (Ö-V), bestående av 1 masungsruin, 1 kolhus,1 rostungsruin, 1 kolhus, 1 stamp, 1 hjulgrav med axel, 2slaggvarp samt 6 grunder. Hyttplatsen är belägen S om älv.Masungsruin, kvadratisk, 9×9 m (SSÖ-NNV) och 15 m h. Kallmurad avgråstensblock med järnförband upp till 4.5 m h, där ovanförslaggtegel med järnförband? upp till 13.5 m h. Täckt med etttoppigt plåttak. På alla sidorna är utslagsöppningar, 2-3.5 m br,3-3.5 m h och 3 m dj, med tak av järnbalk och glimmerskiffer.Runt pipan är mellan utslagsbrösten gångar, 1.6 m h och 0.5 m br.Pipans inre diam vid mynningen är 1.5 m och yttre diam 3.5 m.Pipan är murad av tegel och slaggstenstegel med järnförband. På Ssidan är på en h av 4.5 m en ingång till hyttans inre. Masugnenär belägen i rådstuga, 22×15 m (ÖNÖ-VSV) med väggar, intill 3.5 mh, av slaggstenstegel och gråsten. På en sten i den S väggen ärföljande upp och nedvända inskrift. Väggarna i V och N utgörs avmurar, 0.7 m br, av slaggsten under plåttak. Den V muren, med tvådörröppningar, har på den sida som vetter mot V en järntavla medinskriften: SAXÅ BRUK / I DEN UNDER MEDELTIDEN ANLAGDA / HYTTANUPPHÖRDE DRIFTEN 1916 / HAMMARSMEDJAN ANLAGD 1635 / SMIDET NEDLADES 1856 / HELLEFORS BRUKS AB 1961 10 m ÖNÖ om ovanstående är:Rostungsruin, 8-sidig nedtill och rund upptill, 2-4 m diam och 9m h. Byggd av tegel och slaggstenstegel med järnförband under etttoppigt plåttak. På 2 m h är 4 st järnluckor runt om och ovanfördessa ett ihåligt järnrör för inblåsning av blästerluft.Rostungsruinen står på en plattform, 9×9 m (SSÖ-NNV) och 3 m h,av slaggstenstegel med sidor i V, N och Ö. Nedanför och N omplattformen är arbetsyta?, 20×10 m (ÖNÖ-VSV), med väggar i S ochÖ, intill 3 m h. Ca 15 m SSV om masugnsruinen är: Kolhus, 19×13 m(N-S) och 5 m h. Väggarna är av slaggstenstegel, vitrappat.Skiffertak. Används som restaurang och golfshop. 62 m NÖ ommasugnsruinen är: Hjulgrav med axel, 5×3 m (ÖNÖ-VSV). Från denna leder en stenskodd vattenränna, 20 m l (Ö-V) och 1 m br, ut i sjön. 1 m NNV om ovanstående är: Malmkrossverk, ca 6×6 m(ÖNÖ-VSV), bestående av stamp och vattenhjul.Hjulgraven och malmkrossverket är täckta av var sitt skiffertak.Ca 20 m NNÖ om masugnsruinen är: Grund med källare, syns som enförhöjning av slagg, ca 8×6 m (ÖNÖ- VSV), med grundsten kvar iÖSÖ hörnet. I denna sitter ett ankarjärn. Under förhöjningen,från S, skymtar ett valv av slaggstenstegel. 8 m NV om ovanstående är: Grund, ca 6-8×5 m (Ö-V) och intill 0.7 m h, avslaggsten och tuktade gråstenar. Den NV delen är oklar. Grund?,ca 8×8 m (ÖNÖ-VSV), utgöres av en diffus förhöjning med antydan till stenfot. Ca 10 m N om malmkrossverket är: Stenfot, ca 25x8m (ÖNÖ-VSV) och 0.5-1.3 m h av tuktade gråstenar. Stenfoten följer älvens N kant samt viker av i vinkel i V. Hammarsmedjegrund? Ca 75 m Ö masugnsruinen är: Slaggvarp, 150x70m (Ö-V) och intill 1 m h. Slaggen har använts som utfyllnad isjön. I varpets V del förekommer mindre högar skiffer, kvarts och kalksten. Ca 120 m NÖ om masugnsruinen är: Slaggvarp, 70×70 m(Ö-V) och intill 1 m h. Slaggen har använts som utfyllnad i sjön.På varpet står en smedja, numera lusthus, samt uthusbyggnad. N ommasugnsruinen och älven, skall enligt förstagångsinventeringen vara platsen för en hammarsmedja. Några rester eller grundlämningar kunde dock ej påträffas där vid revideringsinventeringen 1987. Området tycks något omrört. Inom hyttområdet finns längs älven, främst i V, murar avslaggstenstegel och tuktade gråstenar. Mellan slaggvarp och rostugnsruinen är: Husgrund, 20×8 m (Ö-V) och 0.2-0.4 m h. Yttre begränsningar och grund till mellanvägg av slaggtegel. Byggd i vinkel med ovanstående är: Husgrund, 30×10 m (N-S) och 0.6 m h iÖ kanten. Anlagd på ut planad platå, nerskuren i moränen i V långsidan. I V långväggens N del är två, möjligen uppfartsramper,3-4 m l, 1.5-2 m br och 1-1.5 m h, byggda av sten och slaggtegel.Markytan inom grunden är kol och sotbemängd. Troligen grund efter kolhus. Intill och Ö om kolhuset samt intill och N om nuvarande uthusbyggnad är kol och sotbemängt område. Troligen plats för kolhus. Slaggstensskoning i Ö kanten. Intill och SÖ om SÖ hörnetav kolhuset är en otydlig husgrundsrest. 2) Hammare, uppgift om,i drift 1633-1858. Dess belägenhet är oklar men kan eventuellt sammanfalla med stenfoten enligt ovanstående.Intill och S om det SV hörnet är en hjulgrav, 8×1.5 (ÖNÖ-VSV) och1 m dj, invändigt mått. Förekomst av enstaka hammarslaggstycken på vattendragets N strand styrker möjligen antagandet.Utfyllnadsarbeten har delvis dolt grundlämningen.


Länsstyrelsen i Värmlands länSaxåhyttan vid sjön Saxens nordvästra strand nämns i skrift första gången år 1540. Fyra bergsmän ägde och drev då den mulltimmerhytta (en hytta där masugnens inre del är byggd i sten och den yttre i timmer, mellan dessa finns ett lager av isolerande jord och sand (mull).) som då fanns på platsen. 1633 anlades en stångjärnshammare vid hyttan för vidareförädling av tackjärnet.

Malmen som användes vid Saxåhyttan kom till största delen från gruvorna vid Persberg. Från gruvorna transporterades malmen över sjön Yngen till den så kallade Saxåbryggan i Yngens nordöstra del. Sommartid skedde transporterna med båt och vintertid med släde över isen. Från Saxåbryggan gick transporterna över land. 1855 byggdes en enkel järnväg där man använde hästar för att dra vagnarna mellan Saxåbryggan och hyttan.

År 1854 ersattes mulltimmerhyttan av en masugn byggd helt i sten. Två år senare byggdes en rostugn som då ersatte de ålderdomliga rostgroparna för rostning av malmen. Samma år lades hammaren ned och produktionen koncentrerades till tackjärnsframställning. Driften vid Saxåhyttan upphörde 1916.

Något egentligt brukssamhälle kom aldrig att växa upp kring Saxåhyttan. Under slutet av 1800-talet bestod bebyggelsen i stort sett av herrgården, ett par arbetarkaserner samt en skolbyggnad. Så gott som hela detta byggnadsbestånd finns bevarat och av bruksbyggnaderna kan man fortfarande beskåda masugn, rostugn, slaggstamp samt ett av kolhusen”. 

Information från andra

Anders Möller från Kalmar berättar…. Vid Saxåbryggans lastplats ligger två sänkta pråmar några 10-tal meter ut från land. Kajkanten är ju stenskodd men i övrigt finns inga synliga tecken från industriepoken. Vattendjupet ca 2-3 meter med slam och dy botten. Grusvägen ner till Saxåbryggan är lagd på den gamla järnvägsbanken.


Tidsperiod 1540 – 1916

Äldre bilder

67259168_2319274534859998_7064232818276040704_n
Bild #08. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
67298094_2319274654859986_1458471967739871232_n
Bild #07. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
67401825_2318856134901838_4708119287036903424_o
Bild #06. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
67509597_2318855711568547_7465393389471531008_o
Bild #05. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
neg7710
Bild #04 Saxåhyttan – akvarell av V Bergström 1913. Jernverkets bildarkiv
umax1289
Bild #03 Akvarell av Villhelm Bergström 1916. Bild från Jernverkets bildarkiv
17358662_10207532886234010_8856189853172610743_o
Bild #02
032ykUoDYwqd
Bild #01 Nordiska museet: Efter att ha avslutat sin verksamhet som arkitekt ägnade sig Ferdinand Boberg (1860–1946) åt ett ambitiöst projekt med titeln ”Svenska bilder från 1900-talets början”. Boberg såg den gamla svenska kulturbebyggelsen hotas av industrialisering och modernisering, och lyckades ordna finansiering för att under åren 1915–1924 kunna teckna av äldre bebyggelse i städer och på landsbygden runt hela Sverige. Bobergs hustru Anna följde med på resorna och förde dagbok med ingående beskrivningar av de platser som paret besökte. Resultatet blev ett planschverk med ett tusental kolteckningar.

Input från andra

  • Jan Kruse…. 
    103371531_10218107849821002_5861470808064393216_o

Egna bilder 180608

Reflektion 

Vilken jättefin plats och så fint hyttan har behållits.  Fantastiskt att kunna gå omkring här och det märks att de som ”äger” och sköter detta är stolta över hyttans historia och vill lyfta fram sin klenod.

Enl Harmens register enl nedan finns en hytta som heter Sax eller Saxe hyttan. Har utgått från att Sax eller Saxehyttan och Saxåhyttan är en och samma. Har därför skrivit in de olika stavningarna i sidans huvud. Det är dock inte helt säkert och det kan vara lite öppet tv då kommungränserna var annorlunda då. Det var sockengränserna som var de viktiga.

Källor och länkar

  • Furuskog, Jalmar (1924). De värmländska järnbruken: kulturgeografiska studier över den värmländska järnhanteringen under dess olika utvecklingsskeden. Filipstad: Bronellska bokhandeln. Libris 8286
  • Lantmäteriet
  • Nordiska museet
  • Riksantikvarieämbetet
  • Länsstyrelsen i Värmlands län
  • Harmens register i riksarkivet innehållande en förteckning i bokform över bruk och hyttor i Sverige och Finland.  Sammanställning i pdf-form från http://media.smedforskning.se/Svenska-bruk_socken.pdf

En reaktion till “Saxåhyttan-Sax-Saxe (Filipstad)

Kommentarer är stängda.