Storbrohyttan (Filipstad)

lantmäteriet

Riksantikvarieämbetet

Hyttområde, 80×55 m (VNV-ÖSÖ) bestående av masugn, rostugn ochstamp, vårdat och skyltat. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok under Dokument och bilder.

Lämningen består av

Hyttlämning – Typ: hytta/ugn, antal 1
Hyttlämning – Typ: rostningsplats, antal 1

Storbrohyttan var en hytta som anlades i Filipstad på 1600-talet för produktion av tackjärn. Den ägdes under 1680-talet av kyrkoherden i Filipstad – Simon Skragge. Någon hammare anlades dock inte här.

Den nuvarande hyttan blåstes ned 1920. Hyttan renoverades på 1960-talet. Sedan dess har blåsmaskin och sinnerstamp renoverats. Den nuvarande Storbrohyttan byggdes vid 1800-talets mitt. Den är byggd i sten och försedd med en rostugn. Blästerluften förvärmdes med en gasapparat. Under det sista decenniet av sin verksamhet producerade Storbrohyttan 2 600 ton tackjärn per år.

Storbrohyttan 3.jpg
Storbrohyttan 1900

Hyttan anlades 1589 av bergsmannen Måns Brynielsson, hyttan hette då Carlsbrohyttan. Den har blivit ombyggd många gånger. Den nuvarande hyttan byggdes 1853 och försågs med rostugn 1857. Storbrohyttans sista brukspatron hette Lars Alfred Carlsson som köpte egendomen 1875. Malmen kom från Nordmarksgruvorna och Änggruvorna, men även från Persberg. Lesjöfors AB köpte hyttan 1917. Hyttan lades ner 1920. Storbrohyttan restaurerades 1982 till 1985 och är i dag ett industrihistoriskt minnesmärke.

Blåsmaskinen skrotades på 1940-talet. År 1963 införskaffades en blåsmaskin från Åkers styckebruk. Den renoverades och är körbar. I referensen visas renoveringsarbetet med bilder. Sinnerstampen är en sorts kross som användes för att krossa slaggen från hyttan, dels för att återvinna järnkorn och dels för att producera sand för att klä in tackjärnsbädden som tar emot flytande järn vid utslag från masugnen. Sinnerstampen var från 1700-talet och träet var delvis bortom all räddning. Därför gjordes den om från grunden med nytillverkade trädelar likadan som den ursprungliga.

Storbrohyttan - KMB - 16000300023554.jpg
Storbrohyttan i mitten vid Lersjöns utlopp, 1989

Hyttan visas efter överenskommelse. Sevärt är masugnen, hyttkransen och de nyrenoverade maskinerna blåsmaskinen och sinnerstampen. Här finns också en bagarstuga uppförd i sinnersten med en mindre utställning om hyttan. Det finns också en labbi där hyttarbetarna vilade mellan skiften, utan att behöva gå hem. En extra begivenhet är järnets dag då det arrangeras

67690948_2319097591544359_6342235127757668352_n
Bild #14. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
67812985_2321088088011976_8420994626097250304_n
Bild #13. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
67250761_2321088211345297_3552052062483120128_o
Bild #12. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad
neg7112
Bild #11. Storbrohyttan 1923. Fotograf  E Ölander. Jernverkets bildarkiv

umax3241

Bild #10. Oljemålning av Anshelm Schultzberg. Bild från Jernkontorets bildarkiv

umax3245
Bild #09. Oljemålning John Kindborg 1892. Bild från Jernverkets bildarkiv
46952284_1924099384377517_7726741341979279360_o
Bild #08 Fotograf okänd. Fotoår 1923. ”Masugnskransen”
47005831_1924099631044159_3297860603527299072_o
Bild #07 Fotograf okänd. Fotoår okänt.
47015809_1924101844377271_830669575812022272_o
Bild #06 Fotograf okänd. Fotoår okänt.
47025205_1924099831044139_2873588280736088064_n
Bild #05 Fotograf okänd. Fotoår 1923. ”Malmkrossen”
47071631_1924099727710816_8148269610165075968_o
Bild #04 Fotograf okänd. Fotoår okänt.
67690948_2319097591544359_6342235127757668352_n
Bild #03. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Jan Lambertsson – Filipstad

52377279_1101645280007307_6343432341301493760_n

Bild #02. ”Kommentar till bilden nedan…
Christer Fallgren berättar på FB-gruppen ”Jag kan från säker källa, en som är uppväxt vid Storbron och vars Far arbetade åt familjen Alsing, informera om att det på 40 och 50-talet var vedgård/vedupplag för arbetarna och de boende vid Storbron. Personen i fråga svarade utan att tveka när jag visade detta foto, -Ja ja det där är ju vegår´n”.” Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Hagfors

52426796_405543376673836_2414226861115572224_n
Bild #01. Fotograf Roy Palm. Fotoår okänt. Bild från

Tidsperiod 1600 – 1920

Input från andra

  • Jan Kruse…. 
    103371531_10218107849821002_5861470808064393216_o

Egna reflektioner 180514

Fantastiskt restaurerat och ett fint museum på en fin plats om en viktig period i Sverige. När man går omkring här blir man på något sätt påverkad. Det är mäktigt när man sätter sig in i de volymer man ändå hanterade.

På bilden nedanför som är avfotograferad på plats står det bla ”För dygnsproduktionen av 8 ton tackjärn behövdes 16 ton malm och 50 m3 träkol”. Viktfaktorn på träkol har jag läst förut är 1.5. Det borde betyda att träkolet som gick åt per dag vägde 75 ton (50 * 1.5). Sammantaget hanterade man in i masugnen mer än 90 ton och ut ur masugnen 8 ton tackjärn plus slaggprodukterna. Man jobbade tvåskift om 12 timmar vardera och i varje skiftslag fanns 10 man.

_8002501_DxO

Har läst om liknande siffror från andra hyttor men det gick åt mer träkol. Antagligen var denna hytta effektivare. På bilden nedan som är avfotograferad information på plats står bl a följande ”Barnen började vanligtvis arbeta vid 8-10 års ålder”.  Undrar hur länge människorna höll? Vilka skador fick de? Vad hände när de inte orkade längre?

_8002507_DxO

Egna bilder 180513

Slaggstampen är en nygjord kopia av den gamla från 1750-talet som fanns innan. Bilden på blåsmaskinen (fotograf: Bengt-Olof Löf) är avfotograferad på plats

Om blåsmaskinen kan man läsa följande på informationstavlorna ”Vid framställning av tackjärn fylls masugnen med träkol och järnmalm. För att förbränna träkolet och smälta malmen krävs stora mängder luft. Den tillfördes genom stora vattenhjulsdrivna blåsbälgar som i början av 1800-talet ersattes av effektivare och driftsäkrare kolvblåsmaskiner. 

Blåsmaskinen är från början en engelsk uppfinning som på 1820-talet introducerades i Sverige av brukspatron Gustaf Ekman på Lesjöfors bruk. 

Storbrohyttans ursprungliga blåsmaskin drevs av en vattenturbin. Maskinen såldes som skrot när driften vid hyttan upphörde på 1920-talet. Den nuvarande tillverkades vid Arboga Mekaniska Verkstad omkring 1870. Den installerades först vid Guldsmedshyttan och senare vid Åkers Styckebruk varifrån den inköptes vid den genomgripande renoveringen av hyttan på 1980-talet. 

Mellan 2008 och 2010 renoverades blåsmaskinen av Storbrohyttans Järnjäng. Den är nu körbar och drivs av en elektrisk motor. För att minsta förslitningen är hastigheten begränsad till 10 varv per minut vilket är ungefär hälften av vad den presterade då den var i drift”

_8002510_DxO

Avfotograferad text vid hyttan. Det står

”Storbrohyttan ligger vid Lersjöns utlopp i Skillerälven. Den var i drift från 1589 till 1920 och var under denna tid Filipstads största och viktigaste arbetsplats. 

Hyttan anlades av bergsmannen Måns Bryngelsson från Finshyttan. Den har aldrig ingått i någon koncern som Uddeholms- eller Storfors bolagen utan har hela tiden varit privatägd. Historien är brokig, under åren 1727-1853 ombyggdes masugnen fyra gånger på grund av eldsvådor. 

Åren 1853 – 1867 var brukspatron Johan Yngström den största delägaren. Han genomdrev en grundlig ombyggnad av hyttan till dess nuvarande skick. Mulltimmermasugnen ersattes då av en stenmasugn och 1857 uppfördes en rostugn efter ålderman Jonas Olssons konstruktion. Ett malmkrossverk med valsar och en trecylindrig blåsmaskin införskaffades. 

I början av 1900-talet gick hyttan vanligtvis i kontinuerligt med dubbla skift om 12 timmar i över 300 dygn per år. Ett tiotal arbetare sysselsattes på varje skift och 8 ton tackjärn producerades varje dygn. Den indirekta arbetskraften som sysslade med malm-, träkols- och tackjärnstransporter samt byggnation och kolning var avsevärt större. 

Malmen hämtades i första hand från gruvorna i Nordmarks- och Änggruvorna men även från Persbergs gruvfält. Det producerade tackjärnet sändes sjövägen via Kristinehamn till olika stångjärnshammare i Värmland och Dalsland där det smiddes ut. 

Storbrohyttan var aldrig elektrifierad utan spel som drog upp malmen från malmtorget till rostugnen, från krossen till hyttkransen ochh träkolet från kolboden samt krossverket och blåsmaskinen, drevs av tre stycken vattenturbiner som fortfarande finns kvar. 

Lars Aldfre Carlsson var ägare till Storbrohyttan under åren 1875-1917. Carlsson var en av Värmlands sista brukspatroner av den gamla stammen. År 1917 sålde han sina egendomar inkl Storbrohyttan till Lesjöfors AB som lade ner hyttan några år senare. Den sista tillverkningen av tackjärn skedde 1920. Efter nedläggningen användes hyttan delvis som förråd men förföll efterhand. På under 1980-talet påbörjades en genomgripande renovering av hyttan och den invigdes som besöksmål 1986. 

Masugnen, rostugnen, värmapparat, krossverk och tre vattenturbiner är bevarade i utsprungligt skick. Blåsmaskinen såldes som skrot på 1920-talet men under renoveringen inköptes en liknande från Åkers Styckebruk vilken nu har gjorts körklar. Den vattenhjulsdrivna slaggstampen är en nytillverkad kopia av den gamla stampen från 1750-talet. 

Storbrohyttan är idag byggnadsminne och ägs av Filipstads Bergslags Hembygdsförening. Den underhålls genom ett avtal med Värmlands Industriminneförening”

 

Källor och länkar

 

En reaktion till “Storbrohyttan (Filipstad)

Kommentarer är stängda.