Borgvikshyttan (Grums)

karta

karta_koo

lantmäteriet

RiksantikvarieämbetetHyttlämning, bestående av hyttruin, älvfåra samt diverse murar.Hyttruinen(a) (ruin av masugn, uppförd på 1860-talet) är 10×10 m diam (NÖ-SV) och 6 m h i en kvadrat samt över denna en cylinderformad del,10 m diam och 5 m h. Hyttruinen är uppförd av sten med en inre konisk del av järn synlig på fyra ställen av den undre kvadratiska delen.Påvarje sida av den kvadratiska delen är i mitten en 5-1.6 m br och3 mdj öppning som leder till ”järnkonen”.13 m SÖ om hyttruinen finns en bågrad(b), 20 m l (NÖ-SV) och 6 m hmed3 bågar, 4-5 m l (NÖ-SV) och 1.8 m br och 5 m h, uppförd av slaggsten.Denna bågrad har uppburit takkonstruktionen till hyttbyggnaden. 9 m NV om hyttruinen går en mur(c), 15 m l (NÖ-SV) och 2.5 m h avsten.10 m NV om denna mur finns rester av flera murar(d), 0.5-2.5 m h och0.45-1.15 m br av sten, resp. slaggsten.5 m NÖ om hyttruinen går en mur(e), 51 m l (NV-SÖ) och 4-4.5 m h avsten med en 0.5 m h kant av slaggsten mellan de lägre partierna. Denna mur fortsätter mot SÖ delen av en mur(16), 16 m l, 3 m h varav de2undre av sten och den övre av slaggsten samt en mur(g), 45 m l, 2m hav slaggsten.7 m SÖ mur b står en stångjärnshammare(h) som kommer från en smedja som låg vid älven närmare utloppet i Borgvikssjön ung. där en Konsumaffär nu ligger.Rev. 1991: I älvfåran i områdets SV del är 3 grunder, den i NV är7x3m (NÖ-SV) och 1 m h, den mellersta är 7×6 m (NÖ-SV) och 0.5 m h ochden i SÖ är 8×6 m (NÖ-SV) och 0.5 m h åt NV respektive 3 m h åt SÖ.SV om den SÖ grunden är en kallmurad platå, ca 11×8 m (SÖ-NV) och intill 3 m h åt den lägre liggande delen av älvfåran i SV. SÖ om platån är två kallmurade stenfundament, 9×2 m (SÖ-NV) och intill 1m h respektive 6×3 m (SÖ-NV) och intill 1 m h.Skiss i inventeringshandlingarna.

Riksantikvarieämbetet

Hammarlämning, inom ett område, 40×15 m diam (NNÖ-SSV), beståendeav en 35 m l (NNÖ-SSV), 9-13 m br och intill 1 m h vall avgrundstenar, intill 0.6 m st, kol slagg och grus. Vallen är stenskoddmot den i VNV intilliggande ån (NNÖ-SSV). Stenskoningen är 29 m l(N-S) och 0.6-0.7 m h. Området utgörs av en terrass. Begränsningen åtNNÖ-Ö-S-SSV utgörs därför av en slänt som till delar förefaller beståav shaktmassor påförda från den högre liggande marken i ÖNÖ. Beväxtmed lövskog och sly. Platsen är lokaliserad efter storskifteskartafrån 1767. (LMV akt nr 3). Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok under Dokument och bilder.

Riksantikvarieämbetet

Hammare, plats för. Inom angivet område, 60×35 m (NÖ-SV), låg det enligt karta till arealmätning från 1794 en hammare. Inga synliga grunder. Vid provstick i markytan framkommer slagg.Se anteckningar i inventerings-handlingarna. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok under Dokument och bilder.

Vid arkeologisk utredning vilken genomfördes av Landskapsarkeologerna år 2018 kunde konstruktionsdetaljer och fundament efter hammaranläggningen konstateras. Vidare påträffades delar av grund till smedja. Lämningens antikvariska status har därför ändrats från möjlig fornlämning till fornlämning. Fornlämningen är avgränsad utifrån påträffade anläggningar vid den arkeologiska utredningen.

 

cgipict-img (1)
Värmlandsarkiv SEVA_BAB08_39 Billerud AB 1920 T Fotograf Ludvig Åberg

Bruket uppstod just här berodde på ett ypperligt transportläge bredvid forsen så nära Vänern. Det gjorde att Borgvik fick ett stort förspång framför sina konkurrenter.

Borgvik är en av Värmlands bäst bevarade bruksmiljöer. Borgviks bruk startade redan 1627.

I samband med att Eiffeltornet skulle byggas till världsutställningen 1889 stod bruket för leverans av järn.

De första industriella anläggningarna vid Borgvik var dock kvarnar. Bruket lades ned 1925, efter att skogskoncernen Billerud genom bulvan (”Skogs AB Gran”) hade köpt järnbruket. På 1930-talet lät Billerud spränga valsverket med dess maskinpark för att sälja det som skrot. Vid den tiden bodde ännu omkring 700 personer i Borgvik, och där fanns bl.a. ett sågverk och en snickerifabrik.

Efter att Tyskland den 9 april 1940 hade ockuperat Norge förlades tredje frontlinjen till Borgvik, som fick ett uppsving av militärens närvaro, men efter andra världskriget eskalerade arbetslösheten och utflyttningen och Borgvik förlorade sin forna karaktär. Som en kuriositet kan nämnas att en av de militära befälhavarna i Borgvik var major Nils Mesterton, mera känd som den kapten som ledde de militära styrkorna i Ådalen 1931. Den militära närvaron gör sig fortfarande påmind genom ett stort antal militära installationer, till exempel skyttevärn, i området.

Hembygdsföreningens bruksmuseum har två fasta utställningar, den ena om järnbruket i Borgvik och den andra om natur och skog. Bland annat finns den smälthammare bevarad, som vid Göteborgsutställningen 1923 fick representera den svenska industrialismens barndom.

Borgviks järnväg

För att slippa de primitiva landsvägstransporterna anlades en järnväg med en längd av 1,5 kilometer mellan Värmelns utlopp i Borgviksälven och brukets kaj vid Borgvikssjön, som är en vik av Vänern. Den som öppnades för trafik omkring 1852 och hade spårvidden 0,885 meter. Endast gods tranporterades i hästdragna vagnar.

Tidsperiod 1627 – 1922 ?

Äldre bilder

104423445_3010282009092577_1822796202924461229_o
Bild #17. Fotograf okänd. Fotoår ca 1900. Bildkopia från Jan Lambertsson – Filipstad
103370911_3010281925759252_8208912326101220975_o
Bild #18. Fotograf okänd. Fotoår ca 1900. Bildkopia från Jan Lambertsson – Filipstad
72384663_420196975575747_3486672107503353856_n
Bild #17. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
74166776_2496918690545250_159049111486595072_n
Bild #16. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
74237633_797166450730360_4792445592594808832_n
Bild #15. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
74615410_584976465583692_1660886127063597056_n
Bild #14. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
74913050_573459306730559_563855053354434560_n
Bild #13. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
75341038_1144516965939354_7712300356260069376_n
Bild #12. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
75534369_740593959790899_2717768550864388096_n
Bild #11. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
103
Bild #10. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
152
Bild #09. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
Exif_JPEG_PICTURE
Bild #08. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
121193181_1
Bild #07. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
163328481_7aa49da0-aa79-42b2-a430-2210a81ef2ba
Bild #06. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs

Borgvik bruk 3

Bild #05. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs

Borgviks Hammare 5
Bild #04. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
P1090572
Bild #03. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
P1090573
Bild #02. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs
P1090574
Bild #01. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia från Roy Palm – Östra Skymnäs

Input från andra

  • Jan Kruse….
    103371531_10218107849821002_5861470808064393216_o

Egna bilder 180726

_8006866_DxO

År 1839 köpte kammarherre Carl August Sköldebrand Borgviks manufakturverk bestående av bl a två smedjor. Den nya ägaren såg potentialen i den säkra tillgången till vattenkraft samt de goda kommunikationerna via Vänern. Han ökade antalet hammare i smedjorna, vilket ökade produktionen.

Manufakturverken drevs vidare som ett AB vilket skapade goda finansiella förutsättningar för nya investeringar. För att trygga leveranserna av tackjärn till sina smedjor och vinna konkurrensfördelar bestämde sig Cark August Sköldebrand för att anlägga en hytta i Borgvik. En spårbunden transportbana drogs från hammaren till hyttan. Hyttan var klar för drift år 1865.

Borgviks hytta med sin järnproduktion på ca 3000 ton om året tillhörde de främsta i Värmland.

Jakten på lägre träkolsförbrukning ledde till flera moderniseringar av hyttan. Höjningar av masugnspipan och utnyttjande av brännbar gas från masugnen för eldning i rostugnen och varmapparaten är exempel på det. Hyttan kompletterades med bessemerverket 1872. Avsikten med det var att framställa smidbart järn till mycket lågt pris. Den nya metoden gick ut på att göra järnet smidbart genom att pressa luft under högt tryck genom smält tackjärn. Spåren efter den verksamheten syns än idag på rådstugans södra mur där blåsningens gnistregn träffat och bildat sk slaggrusor. Försöken att tillämpa bessemermetoden lyckades inte. Verksamheten lades ner 1883. I slutet av 1800-talet startade elproduktionen för belysning i hyttan i sk lysehuset. Två vattenturbiner drev var sin elgenerator. Lyshuset ersattes på 1930 talet med ett elkraftverk som är i drift än idag. Efter flera år av sviktande marknad för järnprodukter lades hyttan ned 1924. Den övergivna och förfallna hyttan revs på 1940-talet. Under Carl August Sköldebrands tid i Borgvik har hela brukssamhället utvecklats i positiv riktning. Idag är hyttan förklarad som byggnadsminne.

_8006881_DxO

_8006890_DxO

_8006893_DxO

_8006907_DxO

_8006941_DxO

_8006954_DxO

_8006956_DxO

_8006958_DxO

_8006961_DxO

_8006964_DxO

_8006930_DxO

_8006927_DxO

Egen reflektion 180726

Ett stort och ”komplett” vattendrivet bruk en gång i tiden. Hytta, stångjärnshammare och smedja. Fint att så stor del av Borgvik som brukssamhälle har fått vara kvar. Ett utflyktsmål idag.

Läser i Furuskogs bok att den ursprungliga verksamheten vid Borgvik var kvarnar. År 1573 fanns en tullkvarn här som ”ägde 3 par stenar”.

På den svarta metallskylten vid hyttan (bild ovan) finns att läsa. År 1899 tillverkades under 321 dygn 3929 ton vartill åtgick 7300 ton järnmalm, 730 ton kalk och 225400 hektoliter träkol. Det innebär att det varje dag i genomsnitt producerades drygt 12 ton tackjärn och till det behövdes det varje dag 70 m3 träkol som vägde mellan 100-150 ton, runt 23 ton järnmalm, drygt 2 ton kalk.  Enorma kvantiteter och volymer att fylla hytta med och sedan ta hand om som tackjärn och slaggprodukter.

Det är intressant att Borgvik var ett av de allra första och äldsta privata vattendrivna bruken i Värmland och ett av dem som lades ned allra sist. Det måste ha känts i både själ och hjärta på de som bodde här och runt om. Var ju centralort i denna del av Värmland tillika ett komplett industrisamhälle som upphörde mer eller mindre från en dag till en annan.

Källor och länkar

  • Wikimedia
  • Wikipedia
  • Bodstedt, Ivan August (1945). Historik över Sveriges småbanor, bruks-, gruv- m.fl. banor : under tiden 1802-1865. Stockholm. sid. 34-35. Libris 1285504
  • En gammal bruksbygd av Åke Kjelleberg 1981. ISBN 91-7400-127-2
  • Borgvik av Domar Skafte 1983. ISBN 91-7260-908-7
  • Grums kommun – en kulturbygd. ISBN 91-630-0402-X Utgiven av Kulturnämnden i Grums 1991.
  • Borgviks järnbruk av Sven-Hugo Borg. ISBN 91-630-6970-9 Utgiven av Borgviks hembygdsförening 1998.
  • Värmarnas land av Sven Kullander 2005. ISBN 91-631-7053-1
  • Teknikens tempel av Anders Houltz 2003 (om Göteborgs-utställningen 1923), sid. 181-201. ISBN 91-7844-625-2
  • Vermländsk kulturteckning. Göteborg. Libris 2482700
  • Jalmar Furuskog ”De värmländska järnbruksbygderna” 1924
  • Lantmäteriet
  • Bilder och informationstavlor på plats