Granbergsdal (Karlskoga)

karta

karta_koo

lantmäteriet

Riksantikvarieämbetet Hyttområde, 400×200-230-10 m st (Ö-V), bestående av hytta,byggnadsminnesmärkt, 2 slaggvarp, 3 transportbankar, plats för kolhus och malmtorg, 1 grund efter våg- och slighus, 1 uppfartsramp, 3 byggnadsgrunder samt område med plats för kol-och malmbodar (?).Hytta, byggnadsminnesmärke, bestående av mas- och rostugn, hyttkamrar, turbinhus och stamp samt dammanläggning. Samtliga byggnader uppförda av grå- och slaggsten med de övre delarna i rödmålat panelat trä.Ca 10 m S om hyttan är: Slaggvarp, 110×15-35 m st (N-S) och 6-8 m h, anlagt i sluttning mot Ö och bäckravin. Hyttslagg. Ca 10 m Ö om den bäck som genomflyter området (ung. N-S) är:Slaggvarp, 60×30-35 m st (NNV-SSÖ) och ca 6 m h. Hyttslagg. Från NNÖ delen av ovanstående utgår i Ö-V:Transportbank, ca 75 m l (Ö-V), ca 5 m br och 4 m h, uppförd av slagg. Planar ut i anslutning till brukningsväg i områdets Ödel.Omedelbart V om vägskäl i områdets övre del är Ö änden av:Transportbank, troligen för kolbana, 200 m l (Ö-V), 3-4 m br och 1-3 m h, uppförd av slagg, avslutas i V änden av slaggsten.6 m V om bankens V ände är en diffus byggnadsgrund av vilken end.Ö delen kvarstår, 4×2 m st (N-S) och 0.8 m h av slaggsten, möjl. fundament till broanslutning vid vägbanken.22 m S om SV hörnet av uthus är:Transportbank, för hästjärnvägens spår för malmen, 130 m l (Ö-V)och sammanstrålande med transportbanken i Ö änden, 10 m VNV om brukningsväg (NNÖ-SSV). Intill 3 m h och ca 2.5 m br i övre planet. Avbruten på ett ca 4 m br parti, 10 m NNV om V änden av den föregående beskrivna transportbanken, ev. för passage under urspr. träbro.I området är:Trolig plats för kolhus och malmtorg, bestående av en avplanad markyta, va 70×50 m st (Ö-V) med glest liggande grundstenar, en del med fastsittande järntenar.Ca 5 m V om det kvarstående turbinhuset är:Grund efter våg- och slighus, 7×5 m st (Ö-V) av slaggsten med intill 1 m h vägg i V delen mot bäcken.Ö om ovanstående är:Byggnadsgrund, ca 16×10 m st (Ö-V) markerad av glest liggande grundstenar.I områdets NNV del är:Uppfartsramp, 11×4-5 m st (Ö-V) och intill 1.7 m h mot Ö.1 m S om uppfartsrampen är:Byggnadsgrund, diffus, ca 17×8 m st (VNV-ÖSÖ), i marknivå till 0.1 m h av gråsten och slaggsten.Omedelbart Ö om ovanstående är:Byggnadsgrund, 7×7 m st (Ö-V).Markområdet Ö-S om de föregående byggnadsgrunderna är kolbemängt.I områdets mellersta V del är:Område med plats för kol- och malmbodar, (?), 50×20-30 m st (N-S)med slagg, avfallsmassor, tegel och kol samt sporadiska murrester. Området kan utgöra plats för de olika bergsmännens kol- och malmbodar. Kolförekommer under marktorven även S om området.Området är vårdat. Fornlämningsområdet följer del av Länsstyrelsen fastlagda skyddsområdet för byggnadsminnesmärket förutom i mellersta N delen där det utsträckts ca 25 m in på fastighet 1:13 samt i Ö:e delen där det förlängts fram till vägskäl. Schaktningsövervakning genomfördes år 1999 i samband med byte av telekabel. Den nya kabeln följde befintligt kabelschakt. Inga kulturlager iakttogs. ATA dnr 321-604-2001.Se skiss i inventeringshandlingarna.

Granbergsdals hytta fick privilegiebrev för framställning av järn utfärdat 1649, men redan 1642 togs den första masugnen i drift. Senaste stora ombyggnaden skedde på 1880-talet. Den nuvarande femton meter höga masugnen installerades 1909. Driften lades ner 1925, men hyttan restaurerades till 300-årsjubileet 1942 och förklarades 1986 som byggnadsminne. Visningar av hyttan genomförs av Granbergsdals byalag, en förening grundad 1983. År 1900 fanns 135 masugnar i drift i Sverige, år 1988 producerades fem gånger så mycket råjärn i landets återstående fyra masugnar.

032wYWPGifJg

032wYzhbhjKR
Bild tagen från hyttornet eller i närheten. Tekniska museets digitala museum. Fotoår 1946. Fotograf okänd
022wZVorrYQk
Tekniska museets digitala museum. Granbergsdalshyttan i Nyhammar. Heds fattiggård som tidigare var bruksarbetarbostäder. Fotoår 1919. Fotograf okänd

 

 

Granbergsdals Hytta karlskog

Tidsperiod 1642  – 1925

Egna bilder

Bild från 190418
Bild från 190418

Välkommen till Granbergsdals hytta (1642-1925

Till Granbäcksdalen kom på 1620-talet Mårten Eskilsson från Nora-Linde bergslag och började tillsammans med några andra nyinflyttade familjer att bygga den första lilla masugnen, en mulltimmerhytta, som stod klar att blåsa järn år 1642. Hyttelaget fick vänta i sju år innan Bergskollegiet och bergsmästaren i Nora utfärdade privilegiebrev för hyttan 1649. 

Sverige började på den tiden bli en stormakt och indraget i krig i Europa. Krigsindustrin behövde järn till vapen. Detta faktum bidrog starkt till att utveckla järnhanteringen i landet och Sverige dominerade på världsmarknaden som järnproducerande nation långt in på 1800-talet. 

Granbergsdals hytta producerade järn från 1642 till 1925. Du som besöker Granbergsdals hytta idag möts av en anläggning som till största delen daterar sig från 1880-talet. I hyttan finns Westmans rostugn, förvärmningsapparat. Bagges blåsmaskin, slaggstamp och malmkross. Själva masugnen är från 1909 med runt pipa i tegel, 15 meter hög. 

Grundmurarna från de föregående masugnarna finns ännu kvar ner i Råstun. Hyttan är öppen för besök året och dygnet runt och det finns gott om information, varför man på egen hand kan lära sig hur järnet blev till. 

Granbergsdals hytta restaurerades 1942 som kulturminnesmärke och fick status som byggnadsminnesmärke 1986.”

På skylten ovan står ordagrant

Granbergsdals hytta

Granbergsdals hytta i Karlskoga bergslag anlades 1644. Ända fram till 1859 bestod delägarna i hyttan av bergsmän. På 1850-talet var 14 hemman, totalt 50 hushåll delägare i hyttan. 

Under 1870-talet övertogs anläggningen av Karlsdals bruk. Många bruksnedläggelser ägde rum vid denna tid i länet men Granbergsdalshytta klarade sig väl tack var nytt investeringskapital genom den nyinvigda Nora-Karlskoga järnväg. 

Ännu under 1900-talet syntes spåren efter de gamla bergsmansorganisationen. På hyttbacken och i dess närhet fanns inte mindre än 19 kolhus!. Hyttgårdarna låg inte som vid andra hyttor i omedelbar anslutning till masugnen utan de var utspridda. Arbetsstyrkan i hyttan bestod 1908 av 39 personer. Yrkesbeteckningarna var många, som tex krossare, rostugnsförman, masmästare, hyttdrängar och slaggskjutare. 1916 varierade dagslönen mellan 2.25 till 3.75 kronor allt beroende på arbetsuppgifter. 

Malmen hämtades bl a i Persberg och Striberg. En del tackjärn användes för gjutning av kittlar, hjul, balkar, men det mesta göts i tackor och såldes vidare till stångjärnsbruken. 1925 lades Granbergsdalshyttan ned. 

1936-42 utfördes en omfattande restaurering. Idag underhålles hyttan genom AMS-medel samt av Hembygdsföreningen med stöd a Karlskoga kommun. 

Örebro Läns Museum/Länsstyrelse
Karlskoga soken, fornlämning 51

_DSC1566_DxO
Enorma mängder slagg och varp runt hyttan
34176-_dsc1560_dxo
Antagligen har det tillkommit dammar som gjort att vattnet inte leds denna väg längre

På skylten ovan står ordagrant

Detta stenblock kommer från Kortfors och är ett exempel på den sällsynta klotgranit, som vad man hittills vet, endast hittats på tre ställen i Sverige. I band nummer 2 av Nationalencyklopedin kan man under ordet ”bergarter” läsa om klotgranit. Där finns också ett foto med bildtext:

Klotstruktur hos granitisk bergart. I de koncentriskt uppbyggda kloten altenerar skal av ljusa mineral med mörka. Bergartsstyckets främre polerade yta har måtten 40 * 50 cm. Kortfors, Örebro län. Stuffen tillhör geologiska institutionen vid Uppsala universitet. 

Vid Kortfors järnvägsstation tjänstgjorde stationsinspektoren A.W Sköldberg i slutet av 1800-talet. Sommaren 1891 fann han nära Koltfors jernvägsstation i Karlskoga socken ett enstaka block af en egendomlig bergart, av hvilken han med högst berömvärdt nit insände ett prof till Sveriges Geologiska Undersökning. Bergarten, som befanns vara en vacker klotgranit, öfverlemmades af Undersökningens chef, prof O.M Torell till mig för närmare undersökning. 

Citatet kommer från en mycket omfattande uppsats i Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar år 1894 och mig står för artikelförfattaren som hette Helge Bäckström. Han berättar vidare att ”rörande fyndet meddelar hr Sköldberg att blocket, som hade en diameter på något mer än 2 meter, låg på en sandbädd. Bergartens fasta klyft eller flere block af desamma har hr S trots ifrigt sökande i trakten icke lyckats finna. 

Det finnes för öfrigt anledning förmoda att bergartens fasta klyft icke är långt aflägsen. Kortfors ligger i sydvästra hörnet av ett litet granitmassiv, som sträcker sig i NNV-SSO och är 25 km långt och 10 km brett. Dess granit betecknas af Törnebohm på hans karta öfver mellersta Sveriges bergslag såsom ”grof porfyr Filipstadsgranit” på Geologiska Undersökningens kartblad Latorp och Nora becknas den som ”Örebrogranit”. Klotbergartens utseende är mycket konstant. Mörka, koncentriskt struerade, jemstora, väl rundade klot ligga likformigt fördelade i en sparsam rödlätt grundmassa. Kloten i denna klotbergart lossna vid slag ganska lätt. 

Så långt Helge Bäckström som grundligt analyserar denna bergart i sin långa artikel. 

Herrarna i Granbergsdals byalag såg fr några år sedan till att stenblocket blev forslat till Hyttan. 

Reflektion

Lättillgängligt och fint. Ett byalag som stolt tar hand om sin fornlämning. Finns mycket intressant information runt hyttan på uppsatta skyltar

Information från andra

http://www3.karlskoga.se/kulturhistoria – en pdf-fil som Margaretha Gullström-Linder i FB gruppen har tipsat om

Källor och länkar

  • Tekniska museets digitala arkiv
  • Wikipedia
  • Wikipedia Commons – bilder
  • Kopia av bilder från Roy Palm – Hagfors
  • Lantmäteriet
  • Harmens register i riksarkivet innehållande en förteckning i bokform över bruk och hyttor i Sverige och Finland.  Sammanställning i pdf-form från http://media.smedforskning.se/Svenska-bruk_socken.pdf
  • Riksantikvarieämbetet
  • Informationsskyltar uppsatta av Granbergsdals byalag
  • Länken uppdaterad till Riksantikvarieämbetets kartlager ”Fornsök”