Hyttområde 110×20-50 (N-S) bestående av:1 hyttruin 10×8 st (ÖNÖ-VSV) och 1.0-2.0 m h, NÖ delen är lägre och sönderbruten med en halvcirkelformad sörsänkning (SÖ-NV),rester efter masungspipan?, 3 m l och 0.5 m dj. Anläggningen är nu svår att identifiera som en masugnsruin.V om ovanstående är potatisland med kolhaltig jord, plats förkol hus enl. inv. 1956.Från anläggningens NV del utgår en stenmur, 10 m l (NNV-SSÖ), 1 mbr och intill 1.2 m h av 0.6-1.3 m st stenblock. Muren fortsätter ca 8 m NNV om NNV änden, N om infartsväg (ÖNÖ-VSV) och 1 m V om garagebyggnad utefter en ca 45 m l sträcka (N-S) in mot slaggvarpet. 40 m ÖNÖ om nr 1 och Ö om kanal samt 7 m N om N sidan av uthus är hyttruin, 25×8 m st (NNV-SSÖ) 1,0-1,5 m h.Lämningen utgörs av en gräsbevuxen jord – och stenkulle.I ytan finns både malm och brun slagg.50 m N om 1 och 13 m NV om NV ändan av garage är S ändan av:Slaggvarp, 50×15-45 m st (ÖNÖ-VSV ) i marknivå till 1.6 m h. I V,N och Ö är täkt gropar, 2-4 m br och intill 4 m dj. I N delen är ett 20-25 m2 st område bortschaktat. I Ö delen förekommer slaggända ut i vattnet. I V finns en stenmur. Slaggvarpet är beväxt med lövträd och kraftig markvegetation av nässlor, ormbunkar,bär och hallon.
Karlskoga Bergslags Hembygdsförening skriver….
”Namnet Knappforsen är belagt i en handling från 1620. ”Knapp” är ett vanligt ord för bergshöjd i ortnamn och syftar förstås i det här fallet på den mäktiga höjd i grannskapet, som numera kallas Knappedshöjden. 1631 dämde Jöns i Knapped och Gunnar i Vibäck och några andra, älven för att bygga en kvarn. De anklagades för att ha igenstängt kungsådran och dömdes att uppkasta dammen. Det har sedan processats om dammen vid Knappfors vid många tillfällen. Dammen har nu två utsläpp, det ena med manuella luckor. På den andra sidan om älven finns en automatlucka, som regleras från Bofors, 13 km nedströms.
Hyttor
På södra sidan av forsen byggdes i mitten av 1650-talet den äldre Knappforshyttan som blev privilegierad den 15 mars 1659 med 3 års frihet. Hyttelaget erhöll därefter den 27 november 1661 ytterligare 2 års frihet från tackjärnstiondes utgörande. Den 10 december 1673 undfick bergsfogden Elias Linderoth bergskollegiets resolution, ”att ehuruväl med tionden ingen förändring kunde göras, efterläts honom dock vid denna sin masugn samma villkor som de andre i Karlskoga, hvilka blåsa till 2 skepp. tionde, att antingen vara befriad för landtågsärenden eller i stället njuta tionden sig till godo”.
Lindroth hade även enskilt gjort försök att få bygga hammarverk här. Han skaffade sig ett intyg av den byggmästare, som byggt Kortfors hammare, att denne ville åta sig att bygga en dylik byggnad även vid Knappfors, ”utan någon skada” för andra verk. Linderoth anförde även att konung Gustaf Adolf redan på sin tid velat föranstalta om byggnad, men planen verkställdes inte. Någon hammarbyggnad kom heller inte senare till stånd.
Malmen kom från Persbergsgruvan. Hyttans exakta läge är svårt att avgöra. Sinnerstampen stod kvar 1850 inför det förestående slussbygget. Men masugnen försvann tidigt. Den 16 oktober 1809 kom det ett förordnande från K Maj:t om att blåsningen skulle upphöra. Inbrukarna hänvisades till närliggande hyttor i Karlskoga. I slutet av 1860-talet påbörjades öster om strömmen bygget av yngre Knappforshyttan. Blåsning av tackjärn pågick fram där till 1891.
Knappfors sluss
Slussen byggdes under åren 1850-1852. Genom dess tillkomst slapp man olägenheter med omlastning vid Knappforsen i samband med transporter av tackjärn och andra varor från Karlskoga och Nora bergslag till lastageplatsen Sjöändan vid södra Bergsjön, ca 1 mil från Kristinehamn. Tackjärn, spik och tegel från mellersta delen av Karlskoga bergslag fraktades på båtar från lastageplatsen vid Björkborns bruk uppför Timsälven genom sjön Lonnen till Knappforsen där avlastning fick ske och godset köras på hjuldon förbi därvarande fall upp till stranden av Alkvettern. Därefter transporterades godset på båtar genom sjöarna Alkvettern, Frövettern, Hyttsjön och Bergsjön.
Den 4 december 1849 beslöt delägarna i Knappfors Slussbyggnads Actie Bolag att göra en andra framställan till Konungen i vilken man framhöll olägenheter med omlastning vid Knappforsen. Tidsfördröjning, ökande kostande för körlöner och sammanblandning av gods anfördes som argument. Bergs- och bruksrörelsen i Karlskoga expanderade och statens bidrag till väg som året innan blivit färdig till Karlskoga från Nora bergslag, varifrån betydande kvantiteter tackjärn och stångjärn redan börjat forslas till Björkborns lastageplats för att på ovannämnda sätt transporteras vidare till Kristinehamn.
En järnväg för ”dragkraft” skulle bli anlagd från Sjöändan till Kristinehamn och för detta ändamål var redan ett bolag bildat. Denna järnväg, till att börja med en s k hästbana, var den andra i ordningen i landskapet. Trafiken på Kristinehamn – Sjöändan blev så stark, att man 1858 måste införa ånglok i stället för hästar.
Man räknade därför med att den uppkommande ”lättade och hastiga kommunikationen” skulle medföra, att båtleden mellan Björkborn och Sjöändan i hög grad skulle komma att öka i betydelse och att svårigheterna att skaffa körkrafter vid Knappfors skulle bli oöverkomliga. Man framhöll vidare, att ett särskilt bolag var under bildande för att genom kanal få en båtled mellan Filipstad och Sjöändan genom Hyttsjön, varigenom en stor trafik med spannmål och andra jordbruksprodukter på båtleder från Björkborn och vidare direkt till Filipstad skulle komma till stånd. Jordbruksprodukter fraktades dagligen från Närke till hela Filipstads bergslag. Om slussen och kanalen kommer till stånd kunde en landtransport av 6 mils längd på backig och tungkörd väg undvikas.
Det förmenades att tillkomsten av en sluss vid Knappfors skulle var förmånligt inte bara för Karlskoga bergslag utan i hög grad vara gynnsam för såväl Nora bergslag med dess tackjärnsframställning och stora malmtillgångar som västra delen av Närke med dess stora tillgång till spannmål och andra jordbruksprodukter.
Kungl. Maj:t infordrade ett utlåtande från Konvojkommisariatet, som bekräftade, att medel fanns tillgängliga ur Handels- och Sjöfartsfonden, och i ett kungligt brev den 22 februari 1850 meddelades att arbetsplanen för en slussanläggning vid Knappforsen godkänts, och att anslag på 6000 riksdaler blivit beviljat.
När järnvägar började anläggas under 1870-talet förlorade farleden betydelse. Järnvägen med utgångspunkt från Kristinehamn kunde erbjuda både säkrare och snabbare transporter norrut utan omlastning vid Sjöändan. Men långt fram i vår tid har ved- och virkestransporter gått genom slussen och för turist- och nöjestrafik på det stora sjösystemet är den mycket viktig.
Knappfors sluss är den enda handvevade slussen på hela Bergslagskanalen som sträcker sig mellan Karlskoga och Filipstad – en sträcka av 6,5 mil.
Slussvaktarstugan, strax bortom eken, kom till samtidigt som slussen byggdes. Slussvaktaren skötte, förutom slussningen, avläsning av vattenståndet i sjön Alkvettern uppströms. Han rapporterade till kraftstationen i Bofors, som per telefon gav honom besked om dammluckorna skulle öppnas eller stängas.
Smedjan, som hade en viktig roll både vid slussbygget och vid underhållsarbeten, står ännu kvar på sin plats vid älvkanten.
Knappforseken
’I ha smidit ränker mot sin bror Erik för att få bort honom från tronen’. Gustav Vasas söner, hertigarna Johan och Karl, sägs ha rastat under eken och smidit ränker mot sin bror kung Erik XIV, som senare bragtes om livet i fångenskap. Johan blev efter Eriks död kung (Johan III), men hertig Karl konspirerade mot Johan och blev till slut kung Karl IX, som gett Karlskoga (och även Karlstad) sitt namn. Folkfantasin har ofta velat knyta viktiga historiska avgöranden till gamla vördnadsbjudande träd som exempelvis Knappforseken. Även om dokumentärt stöd inte finns för historien om prinsarna, kan den gamla benämningen ”Kungseken” ändå ha fog för sig. Kungliga följen har säkert dragit fram här på väg från Örebro slott till Kroppa kungsgård.
1775 gjorde länsman Dahl i Karlskoga en undersökning rörande eken på begäran av landshövdingen i Örebro. Dahl kunde meddela att trädet hade en omkrets vid roten av 5 ¼ aln. Den jämna delen av stammen hade en längd av 6 alnar. Trädet delade sig sedan i sex grenar med en ”ymnighet af kvistar”. Om sommaren var trädet mycket lövrikt och ”än i denna stund till utseendet friskt”. Av Gustav Lindbergs bok ”Karlskoga bergslag” får man veta att eken 1895 hade en genomskärning av 1,37 m och en höjd av vid pass 19 meter.
Rötskador uppstod så småningom på trädet. Den 15 augusti 1946 bröt en våldsam storm ned en stor del av eken. Kraftfulla åtgärder vidtogs för att konservera det som var kvar. Alla rötskadade partier rensades bort, de friska ytorna preparerades och tomrummet i stammen fylldes med armerad betong. Tyvärr var det ändå en åtgärd som kommer att förstöra eken. Kondens som uppstår mellan betongen och trädets inre påskyndar rötan. Sommaren 2012 rasade en stor del av toppen och stora beskärningsåtgärder har vidtagits för att underlätta för dess fortsatta levnad. Ännu grönskar dock eken, som började växa redan under medeltiden.
Knappfors kvarn
Kvarnen är byggd 1868 av slagg- (sinter-) sten. Tidigare fanns en kvarn uppförd på 1750-talet med ett annat läge. Redan 1631 hör man talas om ett kvarnbygge i Knappfors.
Lunedsgården
Först nämnd i en mantalslängd från 1654. Enligt denna anlades gården på Prästgårdens ägor. Nybyggaren var Oluf Svensson. Mangårdsbyggnaden ger ett ålderdomligt intryck och kan vara den ursprungliga. Det finns vackra takmålningar i några av rummen. De sista innehavarna av gården var Karl Olsson, död 1905, och hans son Oskar Karlsson, som sålde gården med marken till kommunen 1951. Hela området är sedan 1987 naturreservat med inriktning på rekreation och friluftsliv. Ordet lunedet betyder att man drog timmer över det lilla edet/näset.
Knappedsgården
Upptogs enligt jordeboken 1625 år 1614 nybygget Knapped av Jöns Jordansson på Bregårdens ägor (Bregården sträckte sig i äldre tid från Möckeln till sjöarna Lonnen och Alkvettern). 1664 fastställdes gräns mellan Knapped och nybygget Luned.
Knappforsgården
Gården användes som mjölnarbostad, men hade dessförinnan varit kasern för bruksarbetare. I Alkvetterns arkiv finns ett kontrakt undertecknat av en Petter Andersson i Stegenburg, Bjurtjärn, som under många år skötte byggnationer åt Alkvettern. Han åtar sig att för Alkvetterns räkning ”nedtaga och åter uppsätta vid Knappfors den vid Nedre Lanforsen stående (50 fot långa 33 fot breda och 2ne våningar höga) arbetarbostad”. Dimensionerna ska bibehållas vid återuppsättningen men ett timmervarv påläggas på övre våning och nya takstolar monteras. Fyra fönsteröppningar tas upp på västra gaveln och taket täcks med spån och tegel. Petter Andersson utfäster sig att genomföra arbetet på 250 riksdaler riksmynt.
På kontraktet är noterat ”färdigt den 10 oktober” men inget årtal anges. Man kan förmoda att byggnaden från Lanforsen, där smidet upphört kring 1860, flyttades till Knappfors i samband med att den nya masugnen uppfördes 1870-1871. Och mycket riktigt finner man en notering om byggnaden i Alkvetterns räkenskaper för 1870. I en avräkning med Petter Andersson från Stegenburg upptas 250 riksdaler för ”Nedtagning af arbetarebyggningen vid nedra Lanfors och densammas uppförande vid Knappfors, jemte täckning med spån och tegel”. Noteringen gjordes 31 oktober 1870.
Lunedsleden
Lunedsleden är en ca 13 km lång vandringsled som går från Karlskogas västra utfart vid Odlingen till Lunedet”.
Äldre bilder
Tidsperiod 1620 –
Egna bilder 181118
Knappfors
Vid Knappfors och Lunedet där det idag är fridfullt och idyliskt pågick en gång en intensiv industriverksamhet.
Redan 1626 finns bergsmansgården Lunedet omnämnd, (idag Karlskoga kommuns fritidsgård). Några år senare anlades en kvarn vid Knappforsen. Den första hyttan byggdes väster om strömmen 1655. Landshövding Knut Lillehök, ägare till Alkvetterns bruk, hade tänkt sig Knappfors som platsen för ett hammarbruk men dessa planer blev aldrig förverkligade. År 1684 var 24 bergsmän delägare i hyttans om blåstes i 63 dygn och ca 865 ton tackjärn producerades. Konkurrensen var hård, hyttorna låg tätt inom Karlskoga bergslag. Drift vid hyttan upphörde i början av 1800-talet.
Knappfors hyttlag anlade 1754 en sågkvarn i Knappforsströmmen. Hyttlaget bestod av självägande bergsmän som förutom delägarskap i hyttan också försörjde sig på jordbruk. En vattendriven kvarn som ägdes gemensamt underlättade och förbilligade malningen av spannmål. Idag återstår bara ruinen av den andra hyttan och strax öster därom har det en gång legat ett kolhus.
1852 invigdes Knappfors sluss för att underlätta industritransporter från Karlskoga till Filipstad och Kristinehamn. Några år senare färdigställdes en sjötransportled som sträckte sig från Filipstad ända till Bofors. Snart utkonkurrerades sjöleden dock av järnvägar.
Slussvaktarbostaden uppfördes samtidigt med slussens invigning 1852. Vid nedre slussporten finns den sk Kungseken från 1600-talet. Gustav Vasas söner, hertigarna Johan och Karl sägs ha rastat under eken och intrigerat mot sin bror kung Erik XIV. Hertig Karl blev senare kung Karl IX som gett Karlskoga och även Karlstad sitt namn. Även om dokumentärt stöd inte finns för historien om prinsarna kan den gamla Kungseken ändå ha fog för sig. Kungliga följen har säkert dragit fram här på väg från Örebro slott till Kroppa kungsgård. (egen anmärkning… kungseken bröts tyvärr av under en häftig storm 1946)
Den andra hyttan anlades 1872 av Alkvetterns bruk. Tackjärnstillverkningen blev inte lönsam och lades ned redan 1891. Hyttan nedmonterades och flyttades till Bofors som 1898 köpt Knappfors.
Alldeles ovanför hyttan har en rostugn legat och en bit in i skogen ett kolhus. Malmen förvarades på malmtorget på andra sidan vägen. Invid vattnet ligger idag 3 byggnader, lagerhus, smedja samt kvarn. Som byggnadsmaterial har man använt sig av slaggsten, en restprodukt vid tackjärnsframställning som är ett mycket vanligt byggnadsmaterial i Bergslagen.
Källor och länkar
- Karlskoga Bergslags Hembygdsförening
- Lantmäteriet
- Informationstavlor på plats
Värmländsk industrihistoria 