Bergsmän och Borgare

I princip en avskrift, tolkning och minimering av några kapitel från Jalmar Furuskogs bok om de Värmländska bruken. 

Bergshanteringen i och omkring Filipstad blev med början av 1600-talet en lång och upprivande intressekonflikt mellan borgarna i staden och bergsmännen i bygden. Den blev en av de egendomligaste kapitlen i stadshistorien.

Orsaken var det kreditsystem som tillämpades vid borgarnas och bergsmännens handel med varandra. Det tillverkade tackjärnet köptes upp av stadens handelsmän som sålde det vidare. De lämnade förskott eller sk förlag i form av varor eller ibland även pengar. När våren kom och varorna som bergsmännen hade tagit ut för sitt uppehälle skulle betalas med tackjärn så räckte det inte alltid till. Bergsmännen hamnade i skuld.

Naturligtvis var det även frestande för bergsmännen att överskatta och ta ut för mycket i förskott och tillslut blev man oförmögen att betala sin skuld. Bergsmännen som inte kunde göra sig skuldfria ägnade sig åt annan försörjning eller avvek. Handelsmännen å sin sida hade hårda nypor.  Att inte kunna göra sig skuldfri resulterade i många bergsmäns ”armod och undergång”. Flera hyttor kunde nu byta ägare eller så fick ägarkollektivet en ny delägare som inte hade varken kunskap eller intresse att få hyttan ekonomiskt bärande.  ”Brukspatronen” hade ofta sitt ursprung från den likvida borgaren och inte från de bergsmän som skötte hyttans drift

Livet i främst Filipstads trakten fick nu delvis pga av kredithanteringen även andra sociala konsekvenser. Skuldbelagda och utblottade bergsmän ägnade sig åt ett stort och tilltagande fylleri .

Bergsmännen klagar över borgarnas uppskörtnings system och borgarna klagar över att bergsmännen går runt monopolet och istället börjar göra affärer direkt med bönderna . Borgarnas handelsmonopol anses nu vara till uppenbar skada för bygdens välfärd.

Filipstad förlorar pga av tvisterna mellan bergsmännen och borgarna sina stadsprivilegier och monopolställning. Verkar ha skett i samband med en brand 1694 då hela 84 hus brann ned. Borgarna uppmanas nu att flytta till Kristinehamn eller Karlstad med sin verksamhet. Det tidigare handelsmonopolet fick sig därmed en rejäl törn.

Egen reflektion

Många slet, kämpade och många offrade sin hälsa tidigt i livet för att få verksamheten vid hyttan att gå runt medan andra i samhället genom sin monopolställning kunde krama ur allt ekonomiskt som gick av deras vedermödor. Uppskörtade och aldrig fria utan alltid skyldiga. Det var skillnad på folk med pengar och folk utan – redan då.

”Filipstad förlorar sina stadsprivilegier och därmed sitt handelsmonopol pga av tvisterna med bergsmännen”. Några rader i en bok…. ett påstående som det är svårt att greppa vidden av. I verkligheten och praktiken troligen något mycket omfattande. Hur långt hade snikenheten och fula affärsmetoder fått gå och hur länge hade det fått hålla på? Det ska nog mycket till innan statsmakterna drar in ett stadsprivilegium.  Å andra sidan var ju statsmakten beroende av inkomsterna från hyttorna etc så de kunde inte stå och se på när verksamheten kvädes av snikna borgare.

Sista versen från Frödings dikt ”Den gamla goda tiden” är nog mitt på…

Forsen dånade, hammaren stampade
överdundrande knotets röst,
ingen hörde ett knyst från de trampade,
skinnade, plundrade
ännu i hundrade
år av förtvivlan och brännvinströst