Skogen räcker inte till

Det ökade antalet hyttor och de hamrar som till en början när det uppmuntrades att byggas på samma plats gjorde att skogen eller rättare sagt träkolen räckte inte till. Det blev angeläget under 1600-talet att genomföra en lokal ”skilsmässa” mellan hyttor och bruk. En viktig differentiering genomfördes därför i Värmland. En östlig gruv- och hyttbygd och sedan ett antal bruksbygder spridda över landskapet.

Man förlade bruken/hamrarna helt enkelt där det fanns vattendrag och skogstillgång. Närheten till råvaran och korta transporter av malmen blev därmed sekundärt.

Det skedde i samband med differentieringen även en uppdelning i vilka som ägde vad. Hyttorna ägdes och drevs ofta av allmogen medan bruken ofta var borgerliga företag. Bönderna hade inte de ekonomiska resurser som behövdes för att starta och driva en hammare eller bruk. Flera bruk anlades därför också nära Väner städerna där det fanns tillgång till vattenkraft.

Egen reflektion… Furuskog ägnar i sin bok flera intressanta kapitel åt framväxten av de många bruksorterna i Värmland som blev konsekvensen av ”skilsmässan” och som växte fram vid vattendrag där man kunde utnyttja fallhöjden för att driva en hammare eller en smidesverkstad. För att inte tala om tillgången till skog som var så kritisk.

Vid mitten av 1600-talet producerades i Sverige ca 25.000 ton tackjärn/varje år.

Egen reflektion… 25000 ton tackjärn fordrade upp emot 50000 ton träkol. Till den volymen får läggas den träkol som användes vid alla hamrar och smedjor samt till hushållen. Träkolens volym kontra vikt har en faktor på mellan 1.5-2. Det är därför i underkant men till Sveriges hyttor och stångjärnshammare användes under mitten av 1600-talet mer än 100.000 m3 träkol (50.000 ton * volymfaktor 2). Årligen och dessutom i underkant! Inte konstigt att skogen höll på att ta slut.