03 Saxå banan (Filipstad)

Capture
Bild kopierad från boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”.Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945

Saxåbanan. Längd 13.000 fot eller 3.8 km. Spårvidd 28 tum eller 0.692 m. Fastställelse och plan den 20/12 1854. Statslån 20.000 kr. Öppnades för trafik 22/8 1855. Järnvägen lades ned i slutet av 1875 med anledning av att Bergslagens järnväg då öppnade sina linjer i Värmland.

Capture

Capture
På den häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet syns att det var just en järnväg som fanns från Saxå hyttan.

Som för flera av andra banor runt Persberg planerade man även för en bana mellan sjöarna Yngen och Saxen. Man ville skapa en bekvämare förbindelse med Filipstad och Kristinehamn.

Den 3:e februari 1854 träffades kapten A.J. Uggla, brukspatronerna C.J Yngström på Hellefors, O. Wallmo, B. Berggren på Saxå, J.M. Planting-Gyllenbåga, bergsrådet C.W.D. Heikensköld mfl. Man beslöt då att bilda ett bolag för ändamålet under förutsättningen att ett statslån beviljades. Den 20 december 1854 biföll Kungl. Maj:t ett statslån via Handel och Sjöfartsfonden på 20.000 rdr bco. De 4 första åren var lånet amorteringsfritt men löpte med 4% ränta. Amorteringen skulle därefter ske på 10 år. Årliga avsättningar gjordes till en reservfond för reparationer etc.

Löjtnant C. Adelsköld hade fått i uppdrag att mot ett arvode av 250 rdr bco upprätta ritningar och komma med kostnadsförslag. Löjtnant C. Adelsköld avböjde erbjudandet att leda och övervaka bygget. Uppdraget gick i stället vidare direktör Ståhl den 7 mars 1856.

Enligt bolagsreglerna var bolagets ändamål att för bolagsmännen men även för andra frakta effekter och varor som på bar mark skulle föras över edet mellan sjöarna Saxen och Yngen mot Kungl. Maj:t fastställd taxa. Den 22 augusti 1855 fastställda taxan var 10 skilling för 1 skeppund malm eller kalksten, 8 skilling för 1 tunna spannmål osv.

Även persontrafik ägde rum då en passagerare som följer med och som inte har med lasten att göra betalar 8 skilling. Högst 8 passagerare fick följa med samtidigt i en och samma vagn.

Den 28 augusti 1855 hade arbetet kommit så långt att banan kunde öppnas och användes sedan under 2 1/2 månad det året. Den hade då kostat 40.667 rdr bco vilket var betydligt mer än de kalkylerade 30.000 rdr bco. Antal vagnar 1856 var 14 st. En del slets ut och en kompletteringar och år 1865 fanns 26 vagnar i bruk. Vagnarna beställdes och levererades från Lesjöfors bruk.

Året 1857 kompletterades banan med två stallbyggnader. Under perioden 15 maj till 13 november 1856 omfattade trafiken
– 14.371 skeppund stångjärn
– 12.039 skeppund tackjärn
– 964 tunnor spannmål
– 614 tunnor sill och salt
– 30 tunnor cokes
– 642 st timmer
– 138 skeppund takskiffer
– 13.485 skeppund malm.

Inkomsterna uppgick till 9.977 och utgifterna till 5.072 rdr bco. Behållningen blev 4.905 rdr bco. En faktor anställdes som såg över räkenskaperna. Han var placerad vid Wikens lastageplats och hade där ett speciellt bostadshus som tjänstemannabostad.

Körningen på banan erbjöds årligen till den minst bjudande. Ersättningen för körningen låg under de första åren på ca 40% av banans intäkter. Under 1860-talet steg det till ca 50% och under 1870-talet till ca 75% av banans intäkter. Entreprenören skulle även avlösa faktorn och hade även ansvaret och uppsynen för fraktbåtarna på sjön Yngen.

Vid bolagsstämman 1857 beslöts att en lastbåt skulle byggas som var så konstruerad att en ångmotor kunde användas. Lastbåten levererades men det sattes aldrig in någon motor. Det beslöts istället 1864 att en bogserbåt av järn skulle skaffas från Filipstads Navigations Bolag försedd med en 3 hkr motor. Den fick namnet ”Svalan”. Under år 1865 införskaffades en ännu större båt. År 1873 köptes en starkare bogserbåt som fick namnet ”Ariel” samt ytterligare en lastbåt. År 1877 såldes båten inkl 3 lastbåtar till Hellefors bruk för tillsammans 7.000 kr.

Hellefors bruk hade byggt en egen hästdragen järnväg mellan Hällefors och sjön Saxen vid Nygård. Brukets produkter kunde nu fraktas till sjön Saxen, ros över sjön till Saxå bruk och sedan transporteras på Saxå banan till sjön Yngen och sedan vidare via Sjöändan och ned till Kristinehamns hamn.

Banans ekonomiska ställning var god men vinsterna var små. Berodde på många och kontinuerliga nysatsningar och att sjötransporten inte lämnade någon vinst. När Bergslagens Järnvägars Aktiebolag i slutet av 1876 och under början av 1877 öppnade för trafik i dessa trakter så beslöt man på 1877 års bolagsstämma att lägga ned järnvägen. Viss trafik pågick under 1878 men i slutet av året gick bolaget i likvidation och upplöstes.

Egna bilder 181229

Mycket välbyggd bana en gång
Inte röjt de senaste åren
Hamnen eller omlastningen skedde alldeles nedför nyponbuskarna

Egen reflektion

Intressant att Adelsköld avböjde att leda bygget eller i alla fall fullfölja arbetet av banan. Kanske sammanföll det med andra järnvägsbyggen eller han hann helt enkelt inte med att leda byggandet av fler.. ?

Källor och länkar

  • Lantmäteriet
  • Jalmar Furuskogs bok ”De Värmländska järnbruken”.
  • Boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”.Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945