Geijersdal – Brattfors

En avskrivning av en artikel av Curt Fredén som finns i Sidospår 1/10. Se källhänvisning nedan. Banan var en industri och timmerbana med spårvidden 750 (742) mm, längd 8 km, till Brattforshyttans masugn (Uddeholmsbolaget), Öppnad för trafik 1902. Banan fortsatte någon km norrut till en såg vid en damm i Lungälven. 

web_959 Brattfors hyttan .jpg
Intressant är att personvagnen som man hakade på syns till höger i bild. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopi från Roy Palm – Hagfors.

Anläggningskostnaden blev 51294 kr och 16 öre exkl rullande material. 

Banan byggdes med få kurvor och blev därför inte anpassad till det bästa underlaget. Södra delen av banan gick genom kärr- och sandområden. Där torven var ett par meter mäktig byggdes kavelbroar som underbyggnad till banvallen. På en risbädd placerades långtimmer och vinkelrätt mot detta lades tvärtimmer (kavlar). Vid Hultmossen skar banan igenom meterhöga dyner och kom sedan ut på en sandplatå. De sista km till Brattfors gränsade banan till Lungälvens ravinlandskap. De största ravinerna i närheten av banan. Djupa dalen och Kampdalen, är 20-25 m djupa och 1200 m resp 700 m långa. De djupa ravinerna ger upphov till ett lokalklimat som gynnar flora och fauna. 

Masugnen blåstes ner 1920 och Uddeholmsbolaget använde därefter banan för virkestransporter fram till nedläggningen. För driften användes ett ånglok. En motordressin användes för posttransport. Trots att banan aldrig öppnades för persontrafik fanns det en liten tvåaxlig personvagn som vi behov kopplades till tåget. På båda sidor om banan fanns små gårdar vid Gräshöjden och Dalbotorp. Där banan korsade stigen mellan dessa kunde trafikuppehåll göras. ”Hållplatsen” kallades av lokalbefolkningen för Puffelbo, ett synnerligen onomatopoetiskt (ljudhärmande) namn. Någon särskild anordning för påstigning behövdes inte eftersom insteget till personvagnen var lågt. Även om resan skedde på egen risk så betydde den mycket för lättillgängligheten till främst tätorten Brattfors. I och kring Geijersdalsmossen finns höga dyner och av de boende i Dalbotorp och Gräshöjden utnyttjades dynerna för en lätt framkomlig stig på torr mark. Stigen är fortfarande synlig på norra sidan av den lilla bäcken från mossen mot Dalbotorp. Fortsättningen av stigen mot Gräshöjden är en vandringsled. 

Banan lades ned 1932 och revs 1935. Syllar som fanns kvar i början av 1950-talet användes som ved vid Ängarna. Banans sträckning mellan Ängarna och fram till riksväg 63 är väl synlig och utnyttjas till viss del som vandringsled. 


På Lantmäteriets häradsekonomiska karta från 1883 (nedan) är inte järnvägen mellan Brattfors och Geijersdal inritad. Har heller inte hittat någon annan karta där linjen finns inritad. Linjen tillkom 1901 eller 1902. På den ekonomiska kartan från 1967 finns den heller inte med. Det är dock lätt att se vad mycket man skulle vinna och Geijersdals stations strategiska läge för linjens ändpunkt är tydlig.

capture2

Från Filipstads tidning 021115: Banan, som länge varit påtänkt och nu lyckligt färdigbyggts, har en längd af något öfver 8 kilometer och framgår uteslutande på Brattfors bolags egen mark från bruket till Geijersdals station på Bergslagsbanan.

Största lutningsförållandet är 1 på 60. Till stor del går järnvägsanläggningen öfver hedmark och mossar.

Lokomotivet är sexkoppladt och visar ett välgjordt arbete, som hedrar den verkstad, hvarifrån det utgått.

Genom banans fullbordande och tagande i bruk har bolaget fått utfraktningen af sina produkter till Bergslagsbanan vida bekvämare och lättare än förut, då allt skulle forslas på vagn till Geijersdal och på en väg, som höst och vår delvis kunde kallas ofarbar.

Vid lokomotivets provkörning vore en del af bruksarbetarna af disponenten Chr. R. Geijer inbjudna att göra en liten lusttur till Geijersdal efter ånghästen.

Tidsperiod 1901 – 1932

Källor och länkar

  • Filipstads Tidning 1902-11-15
  • ”Smalspår och sjöfart i Bergslagen”. Erik Sundström och Hans Eriksson. Tryckt Trelleborg 2003
  • Lantmäteriet
  • Lindfors och Geijersdal – stationer med småbanor i östra Värmland. Författare Curt Fredén. Artikeln finns i Sidospår 1/10. En tidning utgiven av Järnvägsmusei Vänner – stödföreningen till Sveriges Järnvägsmuseum. Adress: sidospar@jvmv.se