50 Ränkeseds hästjärnväg (Arvika)

capture4En hästbana byggdes mellan Glasfjorden och bruken i Köla och Eda. Den hästdragna banan var klar 1854. En intressant detalj är kartsymbolen för ”Gästgiveri” som finns till vänster vid ordet ”Ränkesed”.

Järnvägen lades ned 1885 med anledning av att nordvästra stambanan övertog det mesta av banans godstrafik.

002_dxo
Bilden scannad från ”Sveriges småbanor 1802 – 1865”. Boken är från 1945. Författare Ivan A Bodstedt

lantmäteriet

Bakgrundshistoria från boken som är namngiven nedan… I början av 1853 sammansträdde bruksägarna till järnbruken omkring vattendragen Noreborg, Adolfsfors, Koppom, Skillingsfors och Charlottenberg. Bolaget Ränkesed – Sulviks Järnvägsaktiebolag bildades. Bland bolagsstiftarna fanns patronerna Juel på Koppom, Nordström på Noreborg, kallad ”Kungen på Nore”, Sundström på Charlottenberg, Groth på Adolfsfors och Bengtzon på Lillvik. Aktiekapitalet bestämdes till 40.000 rdr bco fördelat på 100 aktier. Aktieteckningen gick snabbt.

Efter att direktionen hade utsetts ansökte man hos Kungl. Maj:t om ett statslån på 25.000 rdr bco som då motsvarade 37.500 kr. Lånet beviljades 31/3 1853. Villkoret för lånet var att järnvägen skulle vara färdig att tas i bruk 1/10 1855. År 1866 var lånet till fullo återbetalt.

Den 18 maj 1853 skedde utstakningen av järnvägen i närvaro av jordägarna och järnvägens direktion. Bolaget exproprierade den mark som behövdes från bönderna i de fyra berörda hemmanen. När trafiken lades ned 1885 återgick marken utan inlösen till de ursprungliga ägarna.

Terrängen var mycket lämplig för bygget. Den högsta punkten för banan fanns vid Rådane. Sjön Ränken ligger 87.8 m över havet och Glafsfjorden på 44.8 m. Det gjorde att det var en ganska stark lutning på banan ned till Sulvik som hade hamnplats och var banans ändpunkt vid Glafsfjorden.

Intressant att ”rälen” var av franskt ursprung. Det rullande materialet bestod av 12 st trallor försedda med broms. Fanns stickspår med växlar i Rådane (3 st), i Ränkesed (2 st) och i Sulvik (4 st).

I Ränkesed fanns faktorsbostad, stallar och tvenne magasin samt en lastbrygga. I Sulvik fanns 5 magasin varav ett var byggt i 4 våningar. Våningsmagasinet såldes till Arvika köping efter att hästjärnvägen hade lagts ned för 2.800 kr och Arvika köping byggde om det till åldersomshem.

Vid Rådane fanns en stor smedja och en anläggning för impregnering av slipers. Under tiden som banan var i drift fanns följande personal anställd vid bolaget. Förste faktor, andre faktor, en smed, ett reparationslag vid Rådane och 3 grindvakterskor. Trafiken uppehölls med hästar som dragkraft.

Frakten via banan bestod av stångjärn, smidesjärn, bräder och plank. Från Göteborg via Vänerhamn fraktades potatis, spannmål, salt, kolonialvaror, brännvin, manufakturvaror och malt. En stor del av varorna som kom via Sulvik fraktades vidare dels till Oddalsverken dels till Kongsvinger i Norge.

Ränksed – Sulviks Aktiebolag drev även fraktfart vid alla hamnar runt Glafsfjorden och Göteborg. Den första båten hette ”Sulvik” och började sina turer på hösten 1854. Trafiken under storhetstiden runt 1860-talet var omfattande och en gammal Sulviksbo berättar att han vid ett tillfälle kunde räkna ända upp till 34 fartyg, ångbåtar, seglare och pråmar som samtidigt låg på redden.

Man insåg dock under 1860-talet att byggandet av västra stambanan att den skulle bli ödestiger för Ränksed – Sulviks banan. Bolaget sökte därmed befrielse för underhållsskyldighet hos Kungl. Maj:t. Begäran bifölls 1869 och när stambanan 1867 blev färdig så började trafiken på hästjärnvägen att avta.

Banan fanns dock kvar till 1885 då den revs upp. Rälen och den rullande materielen såldes till Glava glasbruk där man med materialet byggde en järnväg mellan glasbruket och Glafsfjorden.

Tidsperiod 1854 – 1885

Egna bilder

Reflektion

Intressant att en hel del godstransporter via Göteborg, Vänerhamn och Sulvik vidare till Norge gick denna väg. Var nog en stor inkomstkälla för järnvägsbolaget. I alla fall under 1940-talet kunde man fortfarande se vissa avsnitt av järnvägsbanken medan delar av den redan hade använts som underlag när man drog om landsvägen.

Ska se om ett besök även kan visa var gästgiveriet låg

Källor och länkar

  • Sveriges småbanor 1802 – 1865 från 1945. Författare Ivan A Bodstedt
  • Lantmäteriet

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s