14 Kristinehamn-Sjöändans järnväg

capturefttfdfg
Bild från boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”. Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945

Den sydligaste och viktigaste sträckan i det egendomliga system av samfärdsleder i östra Värmland utgjordes av järnvägen mellan Kristinehamn och Sjöändan. Längd 10.7 km Spårvidd 1.093 m. Fastställelse och plan 9/2 1849. Statslån 100.000 kr. Öppnades för trafik 1850. Järnvägen gick 1873 upp i Östra Värmlands järnväg, sedermera Mora – Vänerns järnväg.

Sträckningen var den äldsta och först byggda stora transportleden och den fick en mycket stor betydelse för Bergslagen, bygden kring och i Kristinehamn. På denna bana samlades trafiken alltifrån Storfors och ända upp till Liljendals gamla järnbruk.

Vid fastingsmarknaden 1847 bildade de församlade bruksägarna och tackjärnsförsäljarna ett bolag för kärnvägens byggande. Man fick även ett riksdagsanslag och arbetet och banan var färdig i september 1850. Spårvidden var 1099 mm. Sällan har en järnväg med en så anspråkslös sträckning medfört en så stark omdaning av byggdes arbetsliv som denna lilla hästbana. Transporter som har ägt rum efter denna sträcka allt sedan 1500-talet blev utbytt mot en järnvägstransport och flera 1000 dagsverken sparades årligen. Fraktkostnaderna sjönk med 50%. Det blev dock en stor oro bland bönderna som bodde i närheten då de tidigare hade haft dessa körningar som inkomstkälla. Furuskog skriver… Eftersom banan lutade hela vägen från Sjöändan ned till Kristinehamn så behövdes bara hästen som draghjälp när transporterna gick i motsatt riktning. Hästen behövde bara dra vagnarna söderut ca 3000 alnar och därefter gick de av sig själva… Den tyngsta trafiken med järnprodukterna gick därför åt det håll det gick lättast. Lokomotivtransport infördes på Sjöändebanan 1868.

Kostnaden för banan i fullt färdigt skick uppgift till 147.226 riksdaler, 25 skilling och 7 rundstycken däri inberäknat 1/4 hemman Sjöändan till faktori, arbetslöner etc. Det kostade ytterligare 11.122 riksdaler och 21 skilling och 4 rundstycken för att köpa till 30 st vagnar. 

Antalet vagnar utökades efter hand och var slutligen omkring 50. En del byggnader uppfördes bland annat magasin- och vagnsbyggnad i Kristinehamn samt en smedja i Kristinehamn för reparation. Tre stallbyggnader uppfördes, en i Kristinehamn och 2 utmed banan. Det fanns inget egentligt stationshus utan faktoribyggnaden vid Sjöändan fick tjäna som ett sådant.

På sommaren 1851 skulle trafiken sättas igång på banan med 15 vagnar och 19 hästar. Till entreprenörerna betalades för en häst 1.32 – 2 rdr rg per dag. 15 vagnförare anställdes med en daglöning av 36 skilling banco, 4 karlar för lastning och lossning med en avlöning av 1 rkr rg per dag samt 4 grindvakter, kvinnor och pojkar med en dagavlöning av 12 skilling banco. Vidare anställdes en smed med en dagavlöning av 40 skilling banco per dag och fri bostad. Arbetstiden vid banan var från kl 5 fm till 8 em…. Till personalstyrkan vid banan anställdes också nu en förman samt ett biträde. Förman Olsson erhöll 60 rdr rg per månad. 

Den 14 september 1850 invigdes banan högtidligt av konung Oscar I som då passerade på väg till Norge. Tidningarna rapporterade att förutom kungen hade staden även besök av drottning Josefina, kronprins Carl (sedermera Carl XV), prinsarna Gustaf, sångarprinsen Oscar (sedermera Oscar II) och August samt kronprinsessan Lovisa och prinsessan Eugenie…. 

captureftg
Bild från boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”. Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945

Under 1855 började tankarna på att byta ut hästdriften mot lokomotivdrift. De skarpaste kurvorna rätades ut och all gammal räl byttes mot ny. År 1858 övergick banan från hästdrift till lokomotiv drift. Två lokomotiv från Munktells mekaniska verkstad i Eskilstuna hade beställts. De fick namnen Sjöändan och Kristinehamn. Lokomotiven såldes senare till Hamar i Norge och ett tredje lokomotiv tillverkades vid Kristinehamns mekaniska verkstad. Det fick namnet Valunden.

Under 1859 utvidgades verksamheten och en föreståndare anställdes som tillika var trafikchef. Ett stationshus byggdes i Kristinehamn vid Norra Staketgatan under åren 1862-63 pga att persontrafiken hade ökat markant. Vid denna tid kom det ett förbud för att passagerare tog plats på lastvagnarna.

web007_dxo
Bild från boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”. Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945

Sju (7) dubbelturer gick mellan Sjöändan och Kristinehamn varje dag.Två av dessa var avsedda för persontrafik. Vid Sjöändan stod järnvägen i förbindelse med ångbåtens Scheeles turer. Denna båt gick regelbundet mellan Filipstad och Sjöändan.

För år 1866 transporterades (1 centner = 100 skålpund = 42,5 kg)

  • 240.300 centner stångjärn
  • 375.100 centner tackjärn
  • 444.200 centner malm
  • 168.500 kubikfot plank och bräder
  • 137.000 centner spannmål
  • 11.000 centner salt
  • 125.290 centner stenkol och koks
  • 1.312.00 centner grus från Sandköping för stambanans räkning
  • 8.454 passagerare

Egna bilder

Reflektion

Banan hade en enorm betydelse för frakterna i östra Värmland och för bygdens och Kristinehamns utveckling.

Källor och länkar

  • Jalmar Furuskogs bok ”De Värmländska järnbruken”.
  • ”Smalspår och sjöfart i Bergslagen” av Erik Sundström och Hans Eriksson. Tryckt Trelleborg 2003.
  • Boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”.Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s