11 Bergslagskanalen

Under 1700-talet började planerna på en mer omfattande kanalisering mellan östra Värmlands sjöar. Det fanns flera förslag men det blev inget av något förrän 1852 då arbetet med Bjurbäcks- eller som den senare fick heta, Filipstads Bergslags kanal. Att det tog så lång tid berodde till viss del på att Storfors bruksägare var rädda för en ökad konkurrens. År 1857 var kanalen färdig  och förband sjöarna Daglösen, Aspen och Stora Lungen med varandra. Fallet vid Asphyttan löstes med en sluss som på sin tid var Sveriges djupaste. Vid Bjurbäcken byggdes tre slussar.

Alla förhoppningar om effektivisering besannades. Men det dröjde inte speciellt många årtionden förrän järnvägarna övertog större delen av transporterna.

Men volymerna av trafiken är ändå mycket intressant. Från Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens årsberättelse från 1859 står följande. Mellan 6/5 till 12/12 seglades mellan Filipstad och Sjöändan

  • 37.264 skeppund tackjärn (6.334.880 kg)
  • 21.631 skeppund stångjärn och stål (3.677.270 kg)

(1 skeppund = 4 centner = 20 lispund = 400 skålpund = 170 kg (viktenhet)

År 1862 passerades kanalen av 520 ångbåtar och 988 lastpråmar som tillsammans erlade 15.734 riksdaler i avgifter. År 1868 uppgick inkomsterna till 22.000 rdr men de sjönk kraftigt år 1876 till 11.000 rdr. Under kanalens glastid trafikerades den dagligen av passagerarbåten Franz von Scheéle från Filipstad. Ångaren som levererades under september 1863 kunde också bogsera en lastpråm med malm från Persberg.

År 1865 lät Storfors bolag förbättra farleden till Bjurbäcks bruk genom att rensa upp Bjurbäcksälven. Samtidigt införskaffades en lastpråm med ångmaskin för transporter mellan Storfors bruk och Sjöändan. Under 1867 beslöt bolaget att med grävning och muddring räta ut farleden vid Lillfors.

När den nya normalspåriga järnvägen Östra Wermlands Järnväg (ÖWJ) från Kristinehamn till Persberg med bibana till Filipstad Östra och Finshyttan via Nyhyttans station var färdig 1876 kunde man erbjuda både snabbare och säkrare transporter. Dessutom året runt..

Kanalen förlorade från 1876 fram till 1883 alltmer och till slut all sin betydelse som industriled. I köpehandlingarna kring järnvägsbolaget stod en passus att bolaget förband sig att ansvara för dess framtida underhåll. När staten år 1917 köpte järnvägen blev ansvaret överflyttat till SJ. Statens järnvägar försökte få kanalen nedlagd då den nu saknade all betydelse.

Kanalen återställdes dock som farled och övertogs år 1939 av en bildad garantiförening. Föreningen Filipstads Bergslags kanal u.p.a. med Filipstads och Bofors Motorbåtsklubbar, Uddeholms AB och AB Bofors som största intressenter. SJ bidrog med 25.000 kr för reparationer. Den 5 juni 1948 kunde kanalen åter öppnas för trafik efter ett omfattande restaureringsarbete med slussarna. År 1952 biföll vattendomstolen att kanalen blev allmän farled.

Under 1950-talet passerade ca 500 massa-. och timmervedsbuntar årligen kanalen. Virket gick från Nykroppa via Östersjön-Daglösen kanalen, Sjön Daglösen och genom slussarna vid Asphyttan och Bjurbäcken och vidare på släp från Öjevättern till Nässundet. Där lastades virket om till järnväg och fraktades till Skåre vid Klarälven för vidare befordran till sågverket på Skoghall. År 1960 var sista året som Uddeholmsbolaget flottade timmer på Bergslagskanalen.

Från wikipedia…. Bergslagskanalen eller Filipstads bergslags kanal är en kanal i Bergslagen i Sverige, mellan Karlskoga och Filipstad. Den består av ett sjösystem, som binds ihop av flera mindre kanaler och slussar. Kanalsystemet har en längd av 64 km, varav 4 km är grävd kanal. Nivåskillnaden är 16 m, vilket bemästras med 6 slussar.

Kanalen är unik så till vida att den är den enda i Sverige, som inte kan nås från något större vatten. Kanalen passar idag för mindre fritidsbåtar, som utifrån måste transporteras på trailer eller lastbil från Vänern. Följande begränsningar råder:capture

Längd max 20,7 m
Bredd max 3,6 m
Djupgående max 1,2 m
Segelfri höjd 1,8 m
Maxfart 3 knop (gäller kanalavsnitten)

Historia…. Redan 1634 lät Kroppa kronobruk gräva Norsbäcks kanal mellan Hyttsjön och Bergsjön, en av de äldsta kanalerna i Sverige. Kanalen underlättade transporten av järn till utskeppningsorten Kristinehamn vid Vänern.

De många omlastningarna på grund av att transportvägen delvis gick över land, tog dock tid och var en stor utgift för bruksägarna. Trots förbättringen genom kanalens tillkomst kunde transporten mellan Filipstad och Kristinehamn ta flera månader.

Brukspatronen i Storfors, Claes de Frietzky, föreslog 1775 en kanal från Sjöändan till Kristinehamn, mellan ”Philipstads och Carlskogas Bergslag” till Vänern, men på grund av terräng-förhållandena genomfördes aldrig projektet.

Vid mitten av 1800-talet byggdes små hästdragna järnbanor för att underlätta transporten mellan sjöarna i Filipstads bergslag. Pråmarna försågs med räls på vilken vagnarna kunde köras upp för att minska omlastningarna.

1833 lade Baltzar von Platens medarbetare, överstelöjtnant Johan Edström, fram ett förslag där kanalen skulle få den sträckning den har i dag. Förslaget möjliggjorde sjötransport från Filipstad till Sjöändans lastageplats i Bergsjön och därifrån hästdragen rallbana (en försvenskning av engelska railway) till Kristinehamn.

Först 1847 bildades ett kanalaktiebolag under ordförandeskap av bergmästare Franz von Schéele. Kanalprojektet innefattade:

Asphytte kanal med en slusskammare. Nivåskillnad 5 m. Bjurbäcks kanal med en öppen nivåsluss i Källsfallet och 3 st slusskammare i Bjurbäcken. Nivåskillnad cirka 11 m.
År 1852 slutfördes arbetet på slussen i Knappfors för att Bofors och andra bruk i Karlskoga skulle kunna transportera sina produkter till Kristinehamn via Sjöändans lastageplats.

År 1857 invigdes slussarna, och kanalen öppnades för trafik. Kanalens rekordår blev 1872, då 1 369 ångbåtar och 3 243 pråmar passerade Bjurbäckens slussar. Daglig persontrafik bedrevs. 1875 gick kanaltrafiken ned drastiskt. Tillkomsten av Östra Värmlands Järnväg år 1874 ledde till att järnvägen tog över all frakt, och merparten av persontrafiken.

I början av 1940-talet var kanalanläggningarna i bedrövligt skick. Föreningen Filipstads Bergslags Kanal u p a bildades och fick överta driften och underhållet. Efter omfattande reparationer kunde kanalen återinvigas 1947, 90 år efter tillkomsten. 1971 sålde staten anläggningarna vid Asphyttan och Bjurbäcken till Föreningen Filipstads Bergslags Kanal.

capture2-5
capture2-4
capture2-3
capture2-2
capture2-1
capture2

Capture6
lantmäteriet
Egna bilder 

Bjurbäcks cafeet 2018
_DSC0680_DxO
Slussen vid Asphyttan 190212
Norrut strax innan slussarna vid Bjurbäcken. Fotoår 2018
Bjurbäckens slussar. Fotoår 2016

Reflektion

Filipstads Bergslags kanal blev byggd för sent. Tankarna fanns redan under 1820-talet men stötte på motstånd. Främsta motståndet eller rättare sagt oviljan kom från Storfors bruk. Kanalen blev till slut ändå byggd och öppnades för allmän trafik 1857. Den upphörde vara betydelsefull industriell farled 1876. Glansperioden var under 1860-talet. Den ca 30 år långa perioden kanalen användes för industritransporter kunde ha varit flera 10-tal år längre om alla hade ställt sig positiva i ett tidigare skede.

En del timmertransporter skedde dock på kanalen under 1950-talet

Källor och länkar

  • Jalmar Furuskogs bok ”De Värmländska järnbruken”.
  • ”Smalspår och sjöfart i Bergslagen” av Erik Sundström och Hans Eriksson. Tryckt Trelleborg 2003.
  • Boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”.Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945
  • Lantmäteriet
  • ”Vattnet som transportled i östra Värmland”. Författare Lennart Normén

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s