13.11 Lillfors – Storfors järnväg

Capture
Från boken ”Sveriges småbanor 1802 – 1865 från 1945”. Författare Ivan A Bodstedt på uppdrag av Järnvägsmuseet.

Lillfors-Storfors järnväg. Längd 1.8 km. Spårvidd 0.544 m. Fastställelse och plan 22/5 1852. Statslån 110.000 kr. Lånet avsåg även byggandet av Kroppa järnväg som byggdes mellan åren 1852 – 53

Capture2
På den Häradsekonomiska kartan från 1888 syns sträckningen ned till lastplatsen i Lillefors

Byggandet av järnvägen Lillfors – Storfors och Kroppa järnväg hör samman på flera sätt och byggdes med samma statslån. Har valt att ändå lägga upp dem som två separata banor. En del av texten är dock densamma för bägge

Kostnadsförslaget för bägge järnvägs sträckningarna uppgick till 110.000 rdr bco varav merparten 84.000 berörde Kroppa järnvägen och 20.000 för järnvägen till Lillfors. Resterande, 16.000, avsattes för inköp av lastbåtar.

Järnvägen började byggas hösten 1852 med löjtnant C. Adelsköld som arbetschef. Endast linjen Storfors-Lillfors hann bli klar under 1853.

Lillfors-Storfors banan gick i jämn lutning hela vägen från Storfors. Vagnarna rullade hela sträckan på egen hand och utan hjälp. Tillbaka drogs vagnarna av hästar. För att spara på hästarnas arbete anskaffade man år 1853 en särskild vagn för bara hästarna som fick åka med ned till Lillfors.

Jonas Gustafsson från Skived som var med på tiden när Storfors – Lillfors järnvägen användes berättar om sina minnen. ”Jag var inte mer än 12 år när jag började köra hästarna mellan Lillfors och Storfors. Torparna hade nämligen var sin kördag i veckan och det var en ganska bra biinkomst de skaffade sig på detta sätt. Hela personalen vid banan bestod av en gammal bromsare, hans medhjälpare och så vi pojkar som körde. På nedvägen till Lillfors, då vagnarna gingo av sig själv fingo körkarlarna rida på hästarna och därför var det mest pojkar som hade denna syssla. Men den var nog så krävande ska jag säga! Ibland hade vi en 20 turer om dagen att köra och det var inte ovanligt att vi fick börja klockan 3 på morgonen och hålla på långt in på natten. Vagnarna lastade omkring 100 centner. Nedför var det mest järn och malm som skulle till Kristinehamn för utskeppning och uppför var det spannmål och andra förnödenhetsartiklar. Så småningom avancerade jag till biträdande bromsare med en lön av 1.50 om dagen vilket inte var så dåligt betalt efter den tidens förhållanden. Då fick jag åka både uppför och nedför. Det gick friskt undan i nedförsbacken mot Lillfors och det behövdes en ganska kraftig bromsning för att man inte skulle hamna på huvudet i sjön när man kom ned till lastageplatsen. År 1873 blev jag bromsare på tåget mellan Bernsnäs brygga och Gammelkroppa och fick då 2.25 om dagen”

Mellan Bernsnäs brygga och Storfors liksom mellan Lillfors och Sjöändan fraktades godset i stora klinkbyggda lastbåtar vilka var ca 80 fot långa och ca 20 fot bred. De lastade omkring 250 skeppund (ca 50 ton).

År 1856 började man byta ut lastbåtarna mot ångbåtar. Dessa försågs med dubbla spår så att järnvägsvagnarna kunde tas av och ombord med last och allt. Bodstedt… ”Kanske var dessa de första tågfärjorna i Sverige”.

År 1856 köpte Kroppa Järnvägsbolag en ångslup men en liten 2 hkr motor från företaget Lindholmen i Göteborg. Den fick namnet ”Hildegard” och 1864 skötte den bogseringen på Östersjön. Samma år sattes den i trafik på Öjevettern men döpts då om till ”Lillfors”. Samma år beställdes ersättare till ”Hildegard”. En ångslup med en 5 hkr motor. Den fick namnet ”Fleetwood” och gick på Öjevettern ända till 1874 då bolagets tillgångar togs över av Östra Wermlands Järnväg.

År 1859 köptes också en annan ångbåt från Nyköpings Mekaniska Verkstad med 5 hkr motor. Den fick namnet ”Carl Yngström” och användes vid bogsering på Yngen. År 1864 flyttades båten ”Carl Yngström” till Östersjön för att ersätta ”Hildegard”. En ny ångbåt med 10 hkr motor köpts in och ersatte ”Carl Yngström” på sjön Yngen. Den nya båten fick förutom rutten även överta namnet.

Godsmängden på Lillfors-Storfors och Kroppa järnvägar hade i och med anläggandet av de bägge delavsnitten ökat från 200.000 centner till över 1 miljon centner 1871. Transporterna hindras dock av att sjöarna frös vintertid.

cgipict-img (1)

Värmlandsarkiv. Nedlagda Bruk. Lillfors. Lillfors såg. Fotoår 1918. Fotograf okänd. Bildkopia från Roy Palm – Hagfors

Egna bilder 181031

_8002036_DxO

_8002041_DxO

_8002049_DxO

Egen reflektion

Intressant att på den Häradsekonomiska kartan från 1888 heter Lillfors – Lillefors. Rampen som gick ut i älven syns fortfarande.

Källor och länkar

  • Lantmäteriet
  • Bildkopior från Roy Palm – Hagfors
  • ”Sveriges småbanor 1802 – 1865 från 1945”. Författare Ivan A Bodstedt på uppdrag av Järnvägsmuseet.
  • Bild från Värmlandsarkiv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s