04.02 Linjen Franstorp-Långbansände

Capture2
Bild från boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”. Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945
franstorp-långbansände
Generalstabskartan 1892

Linjen Franstorp-Långbansände. Längd 5.9 km. Spårvidd 0.700m. Anläggningskostnad 38.817 rdr rmt. Byggdes 1867. Öppnades för trafik 1868. Lades ned efter 22 års användning år 1890.

Bakgrunden till banan var att allt gods från Rämens och Lesjöfors bruk fraktades med lastbåtar över sjön Agen nedanför Blockenhus och sedan över sjön Bredreven till en lastplats vid Käckens i södra änden av sjön Bredreven. Vid Käckens lastades godset om till kärror och kördes sedan med hästar till Långbansände där omlastning skedde till båt som sedan tog godset  över sjön Långban till Lervik.

För att kunna få en effektivare transportled beslöt bruksägarna vid Lesjöfors, Rämen och Långban att gemensamt bygga en järnväg för hästdrift mellan Franstorp vid sjön Bredreven och Långbansände vid sjön Långban. Man skulle då få en sammanhängande transportled från Rämens bruk till Kristinehamn.

Franstorp-Långbans Järnvägsaktiebolag bildades. Aktiekapitalet var 40.000 rdr rmt och antalet aktier var 100 st. Lesjöfors tecknade sig för 77 st, Rämens aktiebolag för 20 st och Långbans gruvor för 3 st aktier.

Lesjöfors bruksägare Gustaf Ekman släppte enligt värderingsinstrumet upprättat 1866 till den mark som behövdes. Banan började byggas våren 1867. Som arbetschef fungerade ingenjören Karl Nilsson vid Lesjöfors bruk med bruksbyggmästaren Johan Stolpe också han vid Lesjöfors bruk som närmaste man. Den första rälen, av typ u-räl, hade skaffats från England. Den räckte inte till och därefter kompletterade man och använde räl som hade framställts vid Lesjöfors valsverk. Foten på rälen från det egna bruket var dock något mindre än den engelska som berodde på tekniska svårigheter.

Järnvägen togs i bruk 1868. Vinsten för banan under första året var 2.531:75 rdr rmt.

Godset som framställdes vid Lesjöfors bruk fraktades

  • först till Blockenhus som ligger i södra delen av bruksområdet
  • där lastades det om till stora flatbottnade last ekor som fördes fram till Franstorp
  • från Franstorp till Långbansände fraktades sedan godset på den hästdragna järnvägen enl ovan
  • vid Långbansände lastades varorna om till båt som tog dem till Domshyttans lastageplats som fanns vid södra änden av sjön Långban
  • därefter på Lerviks järnväg till Lervik vid sjön Yngen
  • ny båtfärd över Yngen till Vinternäset
  • sedan på Yngs-Daglöse järnväg ned till Filipstad
  • från Filipstad kunde sedan godset transporteras via Bergslagskanalen till Sjöändan
  • från Sjöändan vidare med Kristinehamns-Sjöändans hästjärnväg ned till Kristinehamn
web_TEKA0012544
”Pråm som ”Sumpadoria” drog”. Fotograf okänd. Bild från Tekniska museet. ID TEKA0012544

Då Mora – Vänerns järnväg senare byggdes kom den att ersätta också linjen Franstorp – Långbansände som lades ned 1890. Sedan rälen togs bort användes banvallen för lastbils- och biltrafik.

Egna bilder

Reflektion

Källor och länkar

  • Jalmar Furuskogs bok ”De Värmländska järnbruken”.
  • Boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”. Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945
  • Lantmäteriet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s