05 Rämen – Liljendals Järnvägar

Capture
Bild från boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”. Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945

Vid sjön Näsrämen fanns Rämens bruk eller Näsrämshyttan som den först kallades. År 1649 uppfördes en masugn här men det var först ca 100 år senare. år 1750, när man fick privilegiet att anlägga ett gjuteri som det blev någon fart på verksamheten.

För att dra nytta av skrotet vid gjuteriet vid bruket vid Rämen lät brukspatron C. Myhrman anlägga ett stålverk vid en fors i Fjällrämsälven ca en mil norr om Rämen. Verket kallades för Liljendal och fick sitt privilegium år 1764.

Från 1840-talet bedrevs endast tackjärnsblåsning vid Rämen medan stångjärns- och manufaktursmide ägde rum vid Liljendal. En klassisk fördelning av järnhanteringen. Hyttan närmare bergslagen och bruket längre bort där man hade lättare att få tag på skog.

Det är tydligt att de både bruken (Rämen och Liljendal) samarbetade under gemensam ledning. Aktiebolaget Rämen – Liljendal hade ett stort behov av förbättrade kommunikationer. Mellan sig såväl som mot Vänern. En del vattenvägar fanns men över de ed som fanns behövdes frakterna lastas om och ”körslorna” skedde sedan med häst och vagn alternativt släde på vintern.

År 1857 beslöt därför bruksbolaget att bygga järnvägar mellan sjöarna. Först 3 st som gick mellan

  • Slädsjön och Rämsjön
  • Rämsjön och Lesjön
  • Rämsjön och Bosjön

Samtidigt byggdes en 3 km lång landsväg mellan Liljedals bruk och Slädjön som kostade 6.000 rdr rmt. På dessa banor inklusive de mellanliggande vattenlederna över sjöarna samt den 3 km långa landsvägen fraktades sedan järn upp från Rämens hytta upp till Liljendal.

De färdiga produkterna från Liljendal fraktades

  • först med Liljendalsbanans till ändpunkt vid Liljendalsälven
  • sedan med roddbåtar till Oforsen
  • sedan med häst och vagn till Slädsjön
  • rodd över Slädsjön
  • järnvägen mellan Slädsjön och sjön Rämsjön
  • rodd över Rämsjön till Rämens bruk
  • järnvägen mellan Rämsjön och Bosjön
  • rodd ned till Smalsjöbryggan vid Smalsjön
  • häst och vagn från Smalsjöbryggan till Sandsjöbryggan i Sandsjön. Denna bana blev aldrig rälslagd
  • Genom Tabergs kanal ned till Tabergs station
  • via Nordmark – Klarälvens järnväg vidare

Järnet hade under sin rutt ned mot Vänerhamn lastats om 9 gånger!

Det som fraktades var förutom järn av olika slag även specerier till bruksaffärerna samt olika typer av foder till djuren. Specerierna bestod till största delen av salt, socker, kaffe, tobak och brännvin. Den sistnämnda varan tillhandahölls av brukskontoret.

Banorna trafikerades endast under barmarkstiden. På våren, när sjöarna blev isfria stängdes verksamheterna ned för en dag. Allt fokus och energi samt all tillgänglig arbetskraft användes för att få igång transporterna igen för säsongen. Allt från att skotta banorna fria från snö till sätta nya lager och byta ut det som hade varit på reparation under vintern.

Egna bilder

Reflektion

Källor och länkar

  • Jalmar Furuskogs bok ”De Värmländska järnbruken”.
  • Boken ”Sveriges Småbanor 1802 – 1865”. Författare Ivan A. Bodstedt. Utgiven 1945
  • Lantmäteriet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s