Kymsta såg och stickhyvel (Gräsmark)

Anteckning 2019-07-10 084018
Klicka på bilden för att öppna Lantmäteriets karta över området i realtid

RiksantikvarieämbetetHar inte hittat någon information om sågen på Riksantikvarieämbetets kartlager. Det låg även en kvarn nedströms hyttan så det är nog ganska sannolikt att sågen låg i närheten eller tom på samma ställe som kvarnen 

Anteckning 2019-07-10 085147
Koordinaterna är hämtade från Riksantikvarieämbetets kartlager och anger dem för Kvarnen. Sågen bör ha legat på samma eller ung samma ställe

Äldre bilder

image_dxo
Bild #02. Kômsta sågen på 1920 talet Fotograf (eventuellt Herbert Lidström. Fotograf ev Herbert Lidström. Fotoår omkring 1920-talet. Bildkopia från Aina Johanzon som skriver. Sågen låg nedströms hyttan och revs någon gång på 1920-talet skriver Aina
image (1)
Bild #01. Stickhyvel. Fotograf eventuellt Herbert Lidström. Fotoår omkring 1920-talet. Bildkopia från Aina Johanzon som skriver ”Veven och axeln, som satt i vattenhjulet och med en stång drev stickhyveln, lämnades till Gräsmarks Hembygdsgård efter Alvars bortgång”. Stickhyveln låg nedströms hyttan och var i bruk till strax i början av 1920-talet och användes sista gången 1924.  Det halvt nedruttnade huset som syns i fotots vänsterkant är skvaltkvarnen som hörde till Portner och Trötvik skriver Aina

Aina Johanzon berättar (som bidragit med informationen och de äldre bilderna) skriver 

Dammfästet vid Borrsjön låg bara 3 – 4 meter från bron som går över vägen till Ängen. Sedan rinner vattnet fritt ner till Myrdammen och det dammfästet låg alldeles mitt emot Dammåsen där Alvars morfar var född. Myrdammen var största vattensamlingen utefter älven och var vattenreservoar för resten av de olika ”industrierna” neröver. Men vi får komma ihåg att allt inte var igång samtidigt, det var årtionden som skiljde.  En bit nedanför Myrdammen finns rester av en dammanläggning som tillhört Finnkvarnen, Borrsjöns kvarn. Att den kallades Finnkvarnen beror på att Borrsjön med omnejd då var en finnbygd, Gräsmarks södra finnskog.  Strax efter finns resterna av Jansbrohults kopparverk, man ser fortfarande stenmurarna men dammfästet är helt raserat.

Efter hôtta rann älven i sitt lugna mak genom många krökar, den rann förbi Bråtens åkrar på sydsidan och Lassänga på nordsidan tills den hejdades av en liten hålldamm en bit ovanför Kvarnfallsdammen, Den låg precis nedanför högsta punkten av nuvarande Borrsjövägen. kvarnfallsbacken.  Kvarnfallsdammen var heller inte särskilt stor men ganska hög, så det blev ett bra fall, Kvarnfallet, som betjänade Kômsta sågen som var en ramsåg med ett blad. Sågen låg nedanför fallet och om det var öppen ränna eller tub för vattnet till att driva sågen är det ingen som vet. Men det var säkert bara en träränna och sist ett stup ner till kvarnen. Några rester av såghuset fanns kvar på 1920 talet.

Något nedanför fanns ytterligare en hålldamm, med ett sidouttag för vattnet direkt på det stora vattenhjulet som drev stickhyveln. Vattenhjulet var nog 1½ meter i diameter och med en bastant axel som knappt gick att lyfta. Från denna axel gick en stång fram till stickhyveln och överförde kraft till den.

Stickhyveln var i bruk fram emot 1930 talet och det är väl det sista som vattnet brukades till så långt ner, förutom kvarnen nere vid Sigurd, och som några minns än idag.

Veven och axeln, som satt i vattenhjulet och med en stång drev stickhyveln, lämnades till Gräsmarks Hembygdsgård efter Alvars bortgång. Stickhyveln användes sista gången 1924. Än syns i älven järndubbar där den var fastsatt.  

Stickslaner skulle huggas på våren och av rakt och fint virke och fick inte vara för grovt, ca. 5 – 6 tum. Kubbarna sågades för hand vid hyveln och en färdig sticka skulle vara 18 tum. Det spikades takspån till många tak under årens lopp, det var ju det enda taktäckningsmaterialet som fanns då.

Det halvt nedruttnade huset som syns i fotots vänsterkant är skvaltkvarnen som hörde till Portner och Trötvik. Vägen till kvarnen börjar vid gården Hea, fortsätter på östra sidan av Kymstamossen och över hela Kymstaskogen och följer Tregångsbäcken fram till den kommer ut strax ovanför vägen som går upp till Snickarvad. 

På hemmanskartan heter vägen Trötvik och Portners kvarnväg, och än idag säger vi Kvarnvägen.

Från Kvarnfallet blir älven mera strid när den passerat stickhyvelplatsen, kvarnen och rinner under bron på vägen till Snickarvad och neröver Rönningens mark. Men på Lobråtens mark rinner den lugnt i sina krokar tills den passerat bron till Bergän. Efter det blir det fart på vattnet, när det passerar Kampdalen och gör en tvärkrök i Skûppa och ytterligare många krökar ner igenom älvbackarna till dammen ovanför Sigurds kvarn och såg.

Över Tregångsbäcken fanns en bro på Lobråtens mark, därför utnyttjades inte vattnet förrän vid Borra övre tullmjölskvarn, byggd 1856 av Häradsdomare Håkan Jonsson. (Sigurds kvarn och såg). Längre ner har funnits ett tegelbruk, Borra tegelbruk, takteglet var inte det bästa men murtegel tillverkades en längre tid.

Sidan och informationen hör även ihop med 

  • Jansbrohults kopparverk (Sunne)
    Sidan uppdateras just nu och länken här blir synlig först om några dagar
  • Karlsviks kopparverk (Sunne)
    Sidan uppdateras just nu och länken här blir synlig först om några dagar
  • Jansbrohults övriga vattendrivna industrier
    Sidan uppdateras just nu och länken här blir synlig först om några dagar
  • Mångens gruva (Gräsmark)
    Sidan uppdateras just nu och länken här blir synlig först om några dagar

Egna bilder

Reflektion

 

Källor och länkar

  • Lantmäteriet
  • Riksantikarieämbetet
  • Information från Aina Johanzon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s