Flottningen

Inte det som min site primärt handlar om men det är ändå närliggande. Flottningen användes för att få fram timmer till sågverken men kanske även att få fram trä till bl a milorna. Den var hur som också ”vattendriven”. Har nedan skrivit av ordagrant det som står på skylten som fanns vid en ”timmerränna ruin” vid Fredros övre hammare.

49337426_287548608615761_6907282189155565568_n.jpg
Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Roy Palm – Hagfors
49206755_2818165498201062_2729168948846133248_n.jpg
Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Roy Palm – Hagfors

Det stod en flottare i varje bäckkrök

Flottning har förekommit i hela landet och åtminstone från 1500-talet. Men i början av 1800-talet växte flottningen i omfattning, framför allt i Norrland. Hur omfattande var flottningen? När den var som intensivast under 1930-talet fanns det över 3.000 mil flottleder, mer än 18 miljoner kubikmeter virke flottades och omkring 50.000 person var sysselsatta. Därtill tilkom omkring 200.000 tusen som arbetade i skogen och i industrin med att hantera virket. Från 1960-talet minskade flottningen och epoken tog slut under 1980-talet. 

Under vintern fälldes träden i skogen med yxa och såg. Med häst forslades stockarna till närmaste flottningsbara vatten, tex en bäck där det lades vid stranden eller på isen. 

Sedan väntade man på issmältningen och vårflödet… då det var dags att flotta ned timret till kusten. 

Det var stora mängder timmer som flottades, sista året med flottning i Indalsälven flottades 10 miljoner stockar. Det krävdes mycket folk för fottning. Fler än tusen personer kunde jobba i ett älvsystem under en säsong. Dessa vakter skulle hindra att stockarna fastnade längs stränderna eller att brötar av stockar byggdes upp. Blev bröten så stor att ett vattentryck byggdes upp bakom den kunde den plötsligt lossna. Fler än en flottare omkom i detta farliga arbetsmoment. 

Att jobba som flottare var ett säsongsarbete och en viktig biinkomst i skogsbygderna. Man varvade vårens flottning med arbete på gården på sommaren och skogsarbete på vintern. Det sågs som ett ”friskt, spännande och roligt yrke”. Särskilt i jämförelse med det hårda arbetet med att hugga skog på vintern. Men det var också hårt och farligt. När flottningen försvann och skogsarbetet mekaniserades blev många skogstorp övergivna pga arbetsbrist. En hel livsstil och ett landskap försvann. 

Över sjöar användes pråmar, spelflottar eller båtar för att dra timmernot (hundra- eller tusentals stockar i buntar).

Väl framme vid kusten sorterades, buntades och bogserades stockarna i skiljen (efter ägare och sortiment) till sågverken och massaindustrierna. Bogserbåtarna drog lång rader av virke som var buntade med kätting. 

Varför upphörde flottningen? Lastbilstransporterna tog över. Bilarna blev bättre, liksom lastanordningar och vägar. Det ledde till snabbare och säkrare leveranser med färre förluster av virke och bättre kvalitet på det levererade virket. Dessutom började man bygga ut vattenkraftverken i älvarna.

Skogsstyrelsen

3721d-_8007002_dxo

Egna bilder från platsen 180727

Äldre bilder

88395979_686895502053623_7685086747687911424_n
Bild #10- Fotograf Åke Nyberg. Fotoår 1960. Timmerupplag vid Trollkullen i Munkfors. Någon km uppströms vattenfallet. 
83836252_474791879856892_1439823391539331072_n
Bild #09. Fotograf Alice Rhodiner. Fotoår 1947. ”Timmerbråte vid Klarabron Karlstad”. Fotokopia från Jan Lambertsson – Filipstad.
78785145_2470333643079459_138340385503051776_n
Bild #08. Fotograf okänd. Fotoår ca 1900 ta. ”Sjön Kläggen, Östmark. Flottningsrbete Torsby ca 1900 tal. Bildkopian kommer från Jan Lambertsson – Filipstad.
B12-Timmerskiljning
Bild #07. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Roy Palm – Hagfors

B13-Timmerbråte

Bild #06. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Roy Palm – Hagfors

B14-Timmerskiljning
Bild #05. Munkfors. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Roy Palm – Hagfors
163353548_5640c7da-099c-4c0b-8bda-6483fb161469.jpg
Bild #04. Bogerud. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Roy Palm – Hagfors
67199913_650258342140384_3799286576362553344_n
Bild #03. Fotograf okänd. Fotoår okänt. Bildkopia Roy Palm – Hagfors. Kanske är det vid flottningsföreningens kontor i Forshaga som bilder kommer från men är osäker
72316310_2467089056745211_5917058826019799040_n
Bild #02. Fotograf okänd. Fotoår okänt. ”Vellsforsbron Torsby”. Bildkopia från Jan Lambertsson – Filipstad
73079180_2467088990078551_7186266136374149120_n
Bild #01 Fotograf okänd. Fotoår okänt. ”Flottning Torsby”. Bildkopia från Jan Lambertsson – Filipstad

Egen reflektion 

Färgbilderna ovan är från Fredros där den gamla timmerrännan längs älven/ån fortfarande finns kvar. En närboende berättade att innan den byggdes (50-tal) så flottade man direkt i älven och man band då ihop stora knippen av ris där det fanns risk för att stockarna fastnade. Som en slags läns.

Vid mina besök vid hyttor och hammare så kan man ofta fortfarande se olika typer av lämningar och arrangemang från en svunnen epok. Vid dammluckan eller iordningställda ”plank” på botten i bäcken, ån eller älven etc som hade med flottningen att göra. Även stensatta eller murade timmerrännor som gick förbi fallet.

_8006139_DxO
Brattfallet och Halgån

Det är intressant att också se lämningarna efter timmertransporterna. Så mycket ansträningar och möda man ändå en gång lade ned. Vissa vattendrag är relativt små och det krävdes nog mycket jobb, ett blött arbete, för att lotsa stockarna förbi hindren.

_8000331_DxO
En timmerränna som i detta fall bara var första etappen för virkestransport från Östra Örten via Näsälven. Målet var att till slut ta stockarna till sjön Västra Örten och Mölnbacka. Kanske vidare via sjön Lusten och sågverket i Deje.

I min egen barndom under 50- men främst 60-talet var timmerbrötarna som uppstod efter Klarälven vid Munkfors en rolig men farlig lekplats. Vi vinglade och balanserade på dem ibland långt ut i älvfåran. Vattnet strömmade kraftigt under bröten och att ramla i och komma mellan / under skulle med stor säkerhet innebära att man på långa sträckor inte skulle hitta en plats att ta sig upp igen. Kanske tom inte ens kunna sticka upp huvudet för att få luft eller helt enkelt bli klämd och krossad.

Någon gång hände det att timmerbröten inte kunde lösas upp utan bara byggdes på med fler stockar och blev så omfattande att till slut blev man tvungen att spränga upp den. Såg inga olyckor själv men hörde och ibland överhörde berättelser där både människor och hästar hade skadats.

Minns också alla stockar som sjönk eller som blev kvar på olika ställen. Stockar som vi sommartid byggde flottar av eller hade som lekredskap när vi badade. Flottningen var nog effektiv och fungerade men det borde ha varit ganska mycket ”spill” efter vägen innan ändå merparten till slut hamnade vid något av sågverken nedströms.

Som det står på Skogsstyrelsens anslag… så mycket folk som ändå måste ha varit engagerade i flottningen.

Bilden nedan på informations bladet vid en utställning på Monica Zetterlund museet har skrivits av ordagrant

Flottningen i Sverige kommer igång i större skala under 1300- och 1400-talet när gruvdriften börjar ta fart. När bruken blir allt fler i Värmland börjar ägarna rensa vattenlederna och på 1730-talet påbörjas flottning på Klarälven. 

På 1800-talet förbjuds fiskeredskap som hindrar flödet i älven och handeln med virke inom landet blir fritt för enskilda ägare. Nya flottningsleder dras förbi forsar och senare förbi vattenkraftverk, i sprängda eller byggda timmerrännor. Uddeholmsbolaget använder flottning flitigt fram till 1990, då det beslutas att timret ska transporteras på vägarna. 

Det finns två flottningsmetoder. Fastflottning där timret flottas i buntar och lösflottning där timret flyter löst. De olika ägarnas virke blandas i älven och märks med ägarmärke i ändan för att kunna sorteras upp vid skiljet. Efter att timret blir buntat och samlat i långa släp, dras det neråt älven med båtar. 

Flottare ser till att timret tar sig fram med hjälp av båtshakar, som består av träskaft med en smidd järnhake med två spetsar i ena ändan. En flottare på 1930-talet jobbade upp till 16 timmar / dag. Arbetet innebar ofta livsfara när flottaren hoppar kvickt över de hala och slippriga stockarna. När stora timmerbröt samlats kunde arbetet pågåg i flera dygn och ibland måste brötet sprängas. Innan gummistövlar fanns måste skinn-kängorna smörjas in med tjära eller lut från björkaska som lite skydd mot vätan. 

Flottare sover i lador, kojor eller i enklare vindskydd. Under kalla vårnätter kunde flottarens fuktiga kläder frysa fast vid granrissängen. Men flottarna var riktiga tuffingar 

Källor och länkar

  • Informationstavlor från olika platser
  • Bildkopior från Roy Palm – Hagfors