Tidsperiod 1912 – 1940 talet. Sista resterna revs 1949.
Intressant att denna järnvägsbana kom till som ett djärvt försök från främst en mans omtanke (Albert Bergström) om sin bygd. Ett försök att rädda den från isolering efter hyttans nedläggning under den stora bruksdöds perioden 1860-1880. En bruksdöd som förutom Bosjö drabbade många bruk och orter i landskapet. Andra typer av industrier startades därför upp för att ersätta och bereda jobb för de 40-tal familjer som hade haft sin utkomst här under hytt perioden. Banan användes därför mestadels för virkestransport
Nedan en avskrift från en artikel i ”Sidospår 1/10”. Se källhänvisning nedan
Skogsbana med spårvidden 600 mm, längd 28 km. Banan är omsorgsfullt beskriven av Staffan Mörling. Större delen av banan anlades i moräntterräng, som ställvis är storblockig. I görligaste mån undveks bergskärningar. De första km präglades av fast rödaktig lera, sk Bergslagslera. Söder om Västerrud nådde banan Brattforshedens sand och grusavlagringar. Sista etappen av det vägbygget gjordes mellan Mangshyttan och Lindfors gård när rivningen var klar. Söder om Västerrud hade LBB ett kort stickspår till en negen grusgrop. Norr om Västerrud gick banan genom några dyner som ingår i ett av Brattforshedens naturreservat. Mellan Alsterns nordspets (Paradissjön) och Forshyttan tvärades ett flackt sandområde med kärr.
Banan öppnades för provisorisk godstrafik 14 februari 1913, allmän godstrafik 30 december samma år (officiellt 31 juli 1914). Persontrafik på egen risk från 1 mars 1914. Banans ekonomi var aldrig stark och föranledde flera ägarbyten och trafikuppehåll. Efter en märklig rättstvist med åtföljande konkurs lades banan ned och revs etappvis med början från Bosjön 1931. Banvallen längs Bosjön byggdes om till väg 1930 och sträckan mellan Västerrud och Mangshyttan var ombyggd innan banan helt lades ned.
Sporadisk trafik för frakt av timmer från sydändan av sjön Stor-Bröckeln och virke från Lindfors gård till Lindfors för omlastning förekom tom våren 1948.
Timret hade en ränna från Lill-Böckeln flottats över den 3 km långa Stor-Böckeln med sk ankarspel, en upprepad procedur med ankring av båt och framvevning med lina av timmersläpet. Det behövdes mycket arbetskraft på den tiden. Året efter var även denna del av banan riven och banvallen mellan Lindfors gård och Mangshyttan hade blivit väg.
Åtta av de kvarvarande vagnarna lyftes över bangården till Blombacka brukets bana. Övriga vagnar och de båda ångloken Petter och Lotta skrotades.
Bilder från andra
Egna bilder 181020
Reflektion
Källor och länkar
- Boken ”Skogsbana – Historik över Lindfors-Bosjöns Järnväg”. Författare Staffan Mörling
- Järnvägsmuseets fotosamling
- Wikipedia
- Jalmar Furuskogs ”De Värmländska järnbruken” från 1624
- Bildkopior från Roy Palm Hagfors
- Lindfors och Geijersdal – stationer med småbanor i östra Värmland. Författare Curt Fredén. Artikeln finns i Sidospår 1/10. En tidning utgiven av Järnvägsmusei Vänner – stödföreningen till Sveriges Järnvägsmuseum. Adress: sidospar@jvmv.se
- Lindfors-Bosjöns Järnväg
Värmländsk industrihistoria 